Erfarenheter från Märsta Pingst – Arkiverade inlägg ur HaFo's Debattforum "Din Åsikt"

HaFo Jun 11, 2012 – 4:53PM Märsta Pingst

Märsta Pingst

Jag hade för en tid sedan mailkontakt med en som gått mycket på Märsta Pingst. Det är skrämmande att se, hur låst denne person, där i Märsta Pingst, blivit vid trosförkunnelsen och dess läror. Jag ska här försöka åstadkomma ett sammandrag av den mailväxlingen, om det så eventuellt skulle kunna ha en betydelse för ngn, att ta del av det.

Det är mitt motiv för dessa inlägg från denna mailväxling, att det kanske skulle kunna fylla en funktion, till att väcka ngn. att bli hjälpt inför den våg av förförelse som nu under allehanda skepnader drar fram!

Jag upprepar mig en hel del så att det inte ska gå att ta miste på vad jag försöker säga och förmedla. Bli inte irriterad över det, utan fråga Dig i sak kring vad jag försöker säga och förmedla!
——–

Inlägg 1 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

Hur ser du på Apg: 2,24 om Dödens vånda. Vånda = plåga och ångest, om man läser Svenska ordlistan. Om man läser det som det står, så led ju därmed Jesus i dödsriket.

Mailskribenten säger även:

”Funderar på, –Min Gud varför har du övergivit mig– var det Kristi sista frestelse, att han frestades av otro.”
—–

HaFo:

Ger lite tankar tillbaka till mailskribenten som är påverkad av Märsta Pingst:

Det kan ligga ngt i vad Du här säger. Men det kanske inte bara är sin egen frestelse av otro, som Jesus här bemöter, utan kanske att Han även just där vill väcka, de som åser skeendet (eller som senare ser det i backspegeln), inför vad den profetia som Han citerar, handlar om och som visar på, att Jesus mitt i detta skeende, INTE var övergiven av och åtskild från Gud.

—————————–

Jesus lider ju både den andliga dödens och den kroppsliga dödens vånda. Den andliga dödens vånda lider Han först, när allt på korset ser ut som att Han inte är förenad med Gud.

Vi behöver alltid läsa Guds Ord i ljuset av Bibelns utsaga om vem Jesus är och se:

1. Att Jesus ÄR Guds Son, med en oupplöslig, sammansatt enhet (som grundtexten talar om) mellan Fadern och Sonen i den ende Guden, ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en” av Fader, Son och Ande i den oupplösliga, sammansatta enheten av Fader Son och Ande. ”Jag och fadern är ett”, säger Jesus. Den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Guden, återges av Jesus i Joh. Kap. 14 – 17.

2. Och därmed se att enheten av Gud och människa, är i en enda person Kristus, ”Guds/all fullhet/ lekamligen”. ”Kristus kommen i köttet”. Alltså se att Han ÄR Gud själv kommen i mänsklig kroppslig gestalt. Som Rom. i kap. 8 uttrycker det: ”född i syndigt kötts gestalt… fördömde han synden i köttet”.
——

I Jesu nödrop om Gudsövergivenhet på korset, framgår INTE att det handlar om någon upplösning i det hänseende som ovanstående punkter avser, alltså att Jesus skulle skiljas från Gud i naturhänseende, eller att Gud och människa skildes åt i Kristi person, skildes åt i MÄNNISKANS STÄLLFÖRETRÄDARE.

Jesus hade upplevt Guds välbehag över sitt liv mer än någon annan: ”Denne är min älskade Son i vilken jag har funnit behag”.

Nu blev världens synd lagd på Honom. Han TILLRÄKNADES mänsklighetens synd, UTAN ATT SJÄLV VARA DEN!! Gud såg på och behandlade Honom som en syndare och tog sitt välbehag från Honom. Inte så konstigt då, att Jesus upplever igenom hela sin varelse stor saknad efter Guds välbehag och utropar: ”Min Gud varför har Du övergett mig”.

Han som var oskyldig, ren och felfri, skulle nu i syndares ställe slaktas och bära fram det RENA offret av Kristi kropp och blod, som avvände Guds vrede från människan. Jesus hade ingen annan bekräftelse i den stunden kring sin situation, än Skriftens Ord, vilket Han också åberopar (!), GENOM ATT UTTALA ORDEN FRÅN PS. OM GUDSÖVERGIVENHET.

När Han blir behandlad som syndaren, som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22. Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud, som Han kan få ur sig och där framgår det, att mitt i Jesu nödrop, så är Gud och människa dock förenade i tro(!):

”Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i Kap. 53 vers 11:

”Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias SYNDFRIA GEMENSKAP MED GUD ( = Jesus är fortfarande Kristi person med Gud och människa förenade), förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod).”

Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död övergiven av och skild från Gud. Men DET STÅR INTE att han dog den andliga döden (skildes från Gud)!

Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”

När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda, som Han där lider och Jesus kan utropa: ”Det är fullbordat”. Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade/försonade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod. Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande, som gör honom till en människa av kropp och själ, åt Gud och dör den kroppsliga döden.

OBS!

Märk att det inte är ”människan Jesus” som dör och ”Gud Jesus” som lever vidare (vilket figurerar i diverse förförelser). Det är offret av Gud och människa förenade, som därmed frambär Kristi persons KROPP OCH BLOD och som är offret!
——

Fast Han i syndares ställe, blir betraktad och behandlad som en syndare, som för att sona alla syndares brott, så behöver Han bära fram ett RENT offer av Kristi kropp och blod. Samtidigt är och bär Gud själv fram detta offer: ”Gud var i Kristus och försonade” ( 2 Kor. 5: 17 – 21).

Och jag tror, att det i den kroppsliga dödens vånda, som det därmed handlar om i Apg. 2:24, som mailskribenten undrade över, så innebär det följande, att den kroppsliga döden kunde så då inte heller behålla Jesus, eftersom Han är andligt levande – förenad med Gud! Och att Han därför kroppsligen uppstår. Versen innan Apg: 2,24 pekar på, att den död som här åsyftas i mailskribentens frågeställning, är ”döden genom fastnaglandet vid korset”. ALLTSÅ ÄR DET DEN KROPPSLIGA DÖDEN SOM HÄR SKER!

( Se skillnaden mellan andlig och kroppslig död, under Häften i menyn på hemsidan:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/

och se där då under rubriken: Kan Gud dö – Jesu Kristi person – Den stora stötestenen, och mata fram till andlig resp. kroppslig död.)
——-

Vi kan inte riktigt förstå hur det sker, men vi kan förstå att Gud i sitt Ord säger att detta sker:

INTE, en andlig död av Jesus (åtskiljande från Gud), men ett RENT OFFER av Kristi kropp och blod ( EFTERSOM GUD OCH MÄNNISKA ÄR FÖRSONADE/FÖRENADE I KRISTI SYNDFRIA RÄTTFÄRDIGHET OCH GUDOMLIGHET. Det är DEN DÖD, som Jesus dör i människans ställe och som sonar skulden. KRISTI PERSONS KROPP OCH BLOD!!!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 5:03PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 2 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo:

Mailskribenten undrar så hur saker kan bli galet, enligt detta citat från mailskribenten:

” även om man åberopar Jesu Kristi namn?”
——

HaFo:

Namnet Jesus är inte ett magiskt mantra! Som att själva bokstäverna i sig självt, skulle ha en magisk verkan. Det handlar om vem man menar, som person, som denne ÄR, bakom namnet Jesus, som man vänder sig till! Åsyftar man Skriftens Jesus, Gud själv kommen i kroppslig gestalt!? Åsyftar man den Jesus som på korset, förenad med Gud, bar fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod PÅ KORSET – eller åberopar man en ”annan Jesus”, än Skriftens Jesus!?

Åsyftar man en som Bibeln varnar för, en ”annan Jesus”, som t.ex. emot Skriften vittnesbörd, åtskildes från Gud och var lika misslyckad som Adam, som skildes från Gud och som därmed frambar ett ORENT OFFER, av en från Gud skild (andligt död) människas kropp och blod på korset!? (Det är vad Kenyon, Hagin, Ekman m.fl. lär!)
—–

Mailskribenten säger:

”Jag förstår inte, varför du gör så stor sak av detta med JDS”
—–

HaFo:

Jag gör ”stor sak av det”, eftersom Bibeln gör stor sak av detta, med vikten av att peka på, tro och bekänna vem Jesus ÄR och det leder därmed fram till vikten av en sann tro på och bekännelse av offret av, Kristi persons kropp och blod på korset. Detta blir förvanskat i läran om att Jesus skildes från Gud, dog andligen = JDS!

1 Joh 4:1-3:

”Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus ÄR Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke SÅ bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.” (1917-års översättning)
———-

Mailskribenten säger:

”Tänk vad många förkunnare du måste såga när du kommer till frågan om Fader och Son skildes åt på korset, Lewi Pethrus och Martin Luther är bara några exempel, ja du sågar ju nästan hela kristenheten.”
—–

HaFo:

Ekman söker stöd hos Luther och hänvisar bl.a. till att Luther sagt att Gud dör i Kristus. Men Luther har ju också fällt följande uttalande:

”Fördenskull var det nödvändigt att han blev det som vi är, nämligen en syndare, mördare, missgärningsman. Därför skrev också Jesaja: Han blev räknad bland överträdare. Jes 53:12”

Vad menar då Luther med dessa ord? Vi ser vidare vad han säger:

”Ty han är den person, som bär hela världens synder och gör tillfyllest för dem.

…vilken kallar honom Guds Lamm, som bär världens synd, talar också profeten Jesaja, då han säger: Herren kastade allas våra synder på honom.

Vi skall betrakta Kristus som den som på samma gång som han iklätt sig vårt kött och blod också därmed blivit insvept i våra synder, vår förbannelse, vår olycka och vår död, men som dödat dem genom sig själv oss till godo.”
—-

Detta blir något helt annat, när man ser vad Luther menar i dess helhet, än när man bara tagit, likt Ekman ett citat, för att styrka tanken att Jesus dog människans andliga död – skildes från Gud, som Ekman gör när han citerar Luther.

Luther säger inte att Kristus till sin natur, så att Han inte längre är Guds person och inte längre är Kristi person (Gud och människa försonade/förenade), där dör människans andliga död på det sättet, utan Pethrus, visar om och om igen på, att Jesus bär synderna, tillräknas synderna, som kastats på Honom och allt det människan var, andligt död och åtskillnad från Gud och dess konsekvenser, men obs!

att Luther då säger att dessa syndens konsekvenser, då DÖTATS i Kristi person: ”dödat dem genom sig själv (Kristi person – fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt – förenade) oss till godo”.

Detta sker just genom att människans andliga död, åtskillnad från Gud, aldrig sker till Kristi persons väsen, så att han inte längre är Kristi person (Gud och människa förenade), utan enligt Trosförkunnelsen, är en andligt död, från Gud skild människa.

Utan genom att Jesus fortfarande är just Gud och människa förenade i sin natur som Kristi person, kan Han bära synden och döda den genom sig själv (Kristi person/Gud och människa förenade, i sin syndfria rättfärdighet och Gudomliget) oss till godo.
——-

Luther ger en fin bild av att all syndens konsekvens kastades på Kristi person, men att Han inte fördenskull blir syndens konsekvens i sin person, andligt död, åtskild från Gud, inte alls upphör att vara Kristi person, utan Luther visar på, att all syndens konsekvens, blir i Hans person, Kristi person, DÖDAT!! = Segern över människans andliga död/åtskillnad från Gud!!

Detta kan ske därigenom att Han är syndfri och rättfärdig och Kristi person, Gud och människa förenade, så att fast all världens synd blir kastad på honom, så vinns där i Hans person, Kristi person, Gud och människa förenade, segern över den andliga döden, åtskiljande från Gud, genom att den aldrig sker i Kristi person, utan därigenom att all syndens konsekvens, BLIR I KRISTI PERSON DÖDAT!! PRECIS SOM LUTHER SÄGER!
—-

Detta är den stora skillnaden mellan Ekmans syn och Luthers syn. Ekman ser att Jesus till sitt väsen måste bli all syndens konsekvens, andligt död, åtskild från Gud, så att Jesus i faktisk mening, är en vanlig andligt död människa och blev allt vad Adam blev, där Han hänger på korset och inte är Kristi person längre, utan är lika misslyckad som Adam och skild från Gud.

Medan Luther ser Honom, som andligt levande (Kristus – Gud och människa förenade), varpå syndens konsekvens blir kastad, men vars konsekvens, BLIR DÖDAT OCH OMINTETGJORT I HANS PERSON SOM KRISTUS – Gud och människa försonade/förenade i Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!!!

Detta är två motsatta syn på skeendet i försoningen. Ekmans syn är en antikristlig syn på Jesus, som gör om intet försoningen. Medan Luthers syn är en kristen syn på Kristi person. Det tror jag även Pethrus hade bejakat med sin ord ”i gränslandet” till en andlig död av Jesus (åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person).
—-

En kristen syn på Kristi person, är raka motsatsen till Trosförkunnelsen, att Jesus till sin natur blir syndens natur och en likt Adam vanlig andligt död människa till sitt väsen. Då vore offret en vanligt andligt död människas kropp och blod och inte KRISTI persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod.

Då kunde vilken människa som helst ha offrats. Vad som ger offret dess giltighet, är att det är Gud och människa förenade, ”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”, Kristi person, som ger offret.

Här utnyttjar då Ekman uttalanden som är gjorda i polemik mot att Jesus inte skulle vara Gud och där dessa, som han åberopar, kanske inte (därför att man ännu inte mött JDS – läran i nuvarande tappning i Trosförkunnelsen), såg konsekvensen åt andra hållet, med en JDS – lära, som där uppstår och tar bort Jesu Gudom lika väl!!

Det är vad fienden hela tiden eftersträvar, att få människor till att tro och bekänna att Jesus INTE är ”Guds fullhet lekamligen”, INTE är ”Kristus kommen i köttet”, UTAN ÄR SKILD FRÅN GUD, ANDLIGT DÖD.

Men det visar sig, när man ser till mer, än det stöd Ekman söker för sin lära, att de han åberopar som stöd för JDS – läran, inte menade samma sak som han gör, nämligen att Jesus blir allt vad Adam blev i sin andliga död och åtskillnad från Gud med en syndens natur i sig, alltså att Jesus blir en vanlig andligt död människa, för att sona synden och därefter blir född på nytt. Det menar förvisso INTE Luther.

Hur mycket man än vrider orden, söker efter andliga auktoriteter som kan vidimera läran med sina uttalanden, vilken god teologisk insikt man än har, hur man än kan svänga sig kring grundtexten hit eller dit. Dock, så går det inte att förneka, att den antikristliga och Gudsförnekande andemakten bakom läran om att Jesus ska skiljas från Gud och ska dö människans andliga död, inte är Biblisk!

Dock så är det den lära, som Trosförkunnelsen fortfarande i praktiken håller fast vid, samtidigt som man manipulativt säger sig ta avstånd från JDS – läran!
———

Är det en enligt Trosförkunnelsen, från Gud skild andligt död människa på korset i likhet med Adam, som vi förtröstar till, så är det inte mycket av person att förtrösta till. Det är Kristi person (Gud och människa försonade förenade i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet), som ger korsdöden dess värde och giltighet, där Fadern och Sonen aldrig skiljs åt och där Gud och människa i Kristi person aldrig där skiljs åt.

Det är detta som antikrists ande vill plocka bort. Han vill plocka bort vem det är som hänger på korset, genom att tillvita Honom en andlig död, en åtskillnad från Gud i denna kroppsliga död, så att Jesus inte längre är Kristi person.

Offret blir inte då heller det giltiga offret av Kristi kropp och blod. Försoningen görs om inte och vi leds till en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus.

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 5:13PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 3 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

”Jag tror att Jesus och Fadern skildes åt på korset, det står ju att han gjordes levande i Anden, och gick och predikade för andarna som var fängslade 1pet3:18 och varför skulle han göras levande om han redan levde?”
—–

HaFo:

1 Petr. 3:18 – 20

1917: ”Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande, i anden gick han och åstad och predikade..”

1981: Hans kropp dödades, men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ned och predika för andarna i deras fängelse…

Folkbibeln: Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden, I Anden gick han bort och utropade ett budskap…
—-

Det står att Jesus är till kroppen dödad som rak kontrast till fortsättningen av texten. Kristi kropp är inte enbart frånskild jordelivet utan verkligen frånskild livet och Han är till kroppen dödad.

Var är då Kristi person?

Jo, i den fortsatta kontrasten till att kroppen är dödad finner vi Kristi person. Det står inte att Kristi person är andligt (livsgemenskapen med Gud = Gud och människa förenade upphört.), eller död med den döda kroppen eller tillsammans med den från livet frånskilda kroppen är andligt död (att Kristi person i likhet med kroppen är frånskild livet och död).

Nej, som kontrast till kroppens död står det att Kristi person är andligt (Gud och människa förenade i livsgemenskapen med Gud) levande (gjord andligt levande från evighet) genom Anden.

Alltså fastän Kristi kropp är frånskild livet och död, så är Kristi person andligt levande (Gud och människa förenade), levande i livsgemenskapen med den odödlige Guden och inte andligt död (bruten livsgemenskap mellan Gud och människa i Kristi person).

Var är Kristi person om Han är andligt levande (Gud och människa förenade) och inte är andligt död i den från livet frånskilda kroppen som är verkligt död?

Jo, i Anden (driven av Anden) gick han (Kristi person – Gud och människa förenade) och åstad och predikade.
——-

Vad som skiljer Jesu Gudom ifrån försoningen är ett åtskiljande mellan Gud och människa i Kristi person. Här i tiden kan inte Kristi person skiljas från Kristi kropp. Då är Han inte längre Kristi person, eftersom personligheten här i tiden är allt vad personen är till kropp och själ.

Detta är dock vad Trosförkunnelsens JDS åstadkommer, när man tillvitar Honom människans andliga död (ÅTSKILLNAD FRÅN GUD), så att Han är en vanlig andligt död människa och Gud och människa är åtskilda i Kristi person. Det tar bort Jesu Gudom i försoningen.

Men när offret av Kristi kropp och blod ges och kroppen frånskiljs livet (kroppen vore inte verkligen offrad, frånskild livet och död om den inte helt skilts från allt liv) men dock så upphör inte Kristi person fördenskull att finnas till.

Kristi person är i livgivande gemenskap genom Anden, fastän kroppen är livlös i graven. Det är vad detta Bibelsammanhang vill visa oss. Eljest hade både Guds person och Kristi person upphört att finnas vid Kristi kroppsliga död.

Gud vore då verkligen åtskild från sitt eget Gudomliga liv och verkligen död i bemärkelsen att Han inte är Gud längre, utan död i dess yttersta konsekvens, andligt död och kroppsligt död. Inget skulle då längre finnas, om uppehållaren av allt liv i sig själv vore andligt död och inte längre den evigt odödlige och andligt levande Guden!
———

Till kroppen dödad, men andligt levande (fortfarande Kristi person = Gud och människa förenade) genom Anden i livgivande gemenskap, gjord levande från evighet. Från evighet andligt levande genom Anden (=segern över den andliga döden i Kristi person), vid kroppens frånskiljande och död. Driven av Anden (i Anden) går han ock åstad…medan kroppen ligger livlös i graven.

Det är inte frågan om att Gud ska skiljas från sig själv och försonas med sig själv. Det är frågan om att Gud och människa ska försonas/förenas i Kristi person GENOM ATT ALDRIG SKILJAS ÅT!!

Detta sker tack vare Jesu lydnad, syndfrihet och rättfärdighet. Det är frågan om, att när all syndens konsekvens och andlig död tillräknas och kastas på Kristi person, så blir all syndens konsekvens och andlig död, detroniserad och omintetgjord i Kristi persons eviga andliga liv i den odödlige Guds försonade personen – ”Gud med oss”.

Det är ytterst i Guds egen odödliga, eviga person, som den andliga döden (åtskillnad mellan Gud och människa) övervinns, genom att den aldrig kan ske i ”Gud och människa förenade” – ”Gud med oss” – Kristi person, PÅ GRUND AV JESU LYDNAD, SYNDFRIHET OCH RÄTTFÄRDIGHET!
——

Offret är Kristi kropp och blod

Det är Guds jordiska kropp, Kristi kropp och blod som är offret och inte en andlig död av Jesus ( d.v.s. att Kristi person upphör att vara Kristi person och att Gud dör i bemärkelsen upphör att vara Guds person) som är offret.

Segern över den andliga döden, åtskillnaden från Gud, sker i Kristi person, genom att den aldrig, på grund av Hans lydnad, syndfrihet, rättfärdighet och Gudomlighet, aldrig kan ske i Hans person.

Gud och människa försonas, förenas i Kristi person, genom att den andliga döden (åtskillnaden från Gud) aldrig sker i människans ställföreträdare. Skulle den andliga döden ske i Kristi person, människans ställföreträdare, vore ställföreträdaren lika misslyckad som Adam och människan vore kvar i sin andliga död (åtskillnaden från Gud).
—–

Den kroppsliga döden besegras i Guds jordiska kropps, Kristi kropps uppståndelse. Hade Jesus varit andligt död, skild från Gud, så hade det inte funnits en KRISTI persons kropp att väcka till liv. Det hade varit en vanlig andligt död människas kropp. Då hade ingen haft någon kroppslig uppståndelse att se fram emot.

Det är bara Kristi persons kropp som kan väckas till liv, såsom förstlingen av de kroppsligt avsomnade, eftersom Han hela tiden är andligt levande/förenad med Gud. Hela tiden är Guds person. Hela tiden är Kristi person – Gud och människa förenade/försonade.

Jesu Gudom är då hela tiden knuten till Kristi person av Gud och människa förenade igenom hela skeendet. Jesus är då hela tiden Gud. Jesus är då hela tiden Kristi person. Här framgår på vilket sätt Gud dör med Kristus. Det är Guds jordiska kropp, Kristi kroppsliga död, som Gud dör med Kristus.

Det är inte en andlig död (åtskillnad från livet) av vare sig Guds person eller Kristi (Gud och människa förenade) person, så att de upphör att vara Guds person och Kristi person, så att vare sig Gud eller Kristus finns och är döda med Kristi frånskilda och döda kropp, utan existens av Guds person och Kristi person, med den döda kroppen i graven.

Det är Kristi kropp som frånskilts människans egen livsande/själ och det Gudomliga livet, eljest vore inte Kristi kropp verkligen död och offrad. Guds jordiska kropp, Kristi kropp är verkligen offrad och död, men Gud som kan ”åtskilja själ ande märg och ben”, bevarar Kristi person (Gud och människa förenade) igenom den kroppsliga döden och de är genom Anden i livgivande gemenskap (andligt levande), både Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade).

Driven av Anden går Han ock åstad…och Anden väcker så Guds jordiska kropp, Kristi kropp till liv igen i Kristi kropps uppståndelse. Både den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och den kroppsliga döden är besegrad genom att Jesus igenom hela skeendet är både Gud och Kristi (Gud och människa förenade) person utan avbrott.

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 5:26PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 4 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo till sin mailväxlande person:

Vilken Jesus tror Du är Din frälsare? Den Jesus som INTE försonar och förenar Gud och människa i sin syndfria, rättfärdighet och Gudomlighet och som därmed INTE bär fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod på korset ala Trosförkunnelsens lära, om att Jesus är synd till sitt väsen och skild från Guds gemenskap!?

Eller tror Du, att Din Frälsare Jesus, är den, som i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet FÖRENAR DIG, SOM DIN STÄLLFÖRETRÄDARE, MED GUD och som då I DITT STÄLLE, bär fram ett RENT OFFER av KRISTI PERSONS (Gud och människa förenade) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!?
—–
Mailskribenten svarar:

”Nä Hafo jag tror inte att Jesus blev en vanlig dödlig människa vid försoningen. 2kor. 5:21 tror jag betyder både till synd och syndaoffer. Han var ett syndaoffer som blev gjord till synd. Han var ren men blev oren.”
—–

HaFo:

Mailskribenten ger mig inte några egentliga svar på mina frågor och i mina ögon, så ger mailskribenten här dubbla budskap i vad mailskribenten skriver. Jesus är inte enligt mailskribenten, enbart ett syndoffer, utan är även synd i sig själv. Han var ren, men blev oren enligt mailskribenten.

Vem är Jesus då om inte annat i praktiken, än en från Gud skild andligt död människa likt Adam!? Det är också vad trosförkunnelsen hävdar att Jesus blev allt det Adam blev, för att kunna rädda människan. Det är precis rakt motsatt till det sanna evangeliet!!
—–

Mailskribenten fortsätter:

”För det första, med den människosyn du har, så förstår jag att du får problem med sådana bibelord som jag nämner.”
——

HaFo:

Nej, jag har inga problem med de Ord som Du åberopar för Trosförkunnelsens förförelse. Jag har tvärtom förklarat dem i ett helhetsljus av vad Skriften säger:

Mailskribenten citerar Ef. 4:24, ”iklätt er den nya människan som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet.”

Och mailskribenten kommenterar:

”Tanken är ju här, att den nya människan, om det vore min kropp, så skulle det synas men det gör det ju inte, lika med min själ, jag skulle tänka helt annorlunda men det gör jag inte, så då återstår det bara att det är anden som vi har iklätt oss.”
——

HaFo:

När det gäller den här tiden, så säger Skriften:

”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. HAN TILLRÄKNAR INTE MÄNNISKORNA DERAS SYNDER”!! ( 2 Kor. 5 – 17 – 22)

HaFo fortsätter:

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …”slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…”, så träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, ”bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, UTAN ATT VARA DEN ELLER HA DEN I SIG SJÄLV och blev därmed oskyldigt föremål för straffet.

Straffet är inte att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe och skild från Gud, utan straffet är att igenom smärtan, förbli lydig i sin uppgift, som är att i sin person, Kristi person, genom sin rättfärdighet och syndfrihet och Gudomlighet, försona/förena Gud och människa och besegra den andliga döden (människans åtskillnad från Gud) i sin person, Kristi person.

Och uppgiften och straffet är därmed även att som Kristi person (Gud och människa försonade/förenade) kunna bära fram det offer som avvänder straffet andlig död, åtskillnaden från Gud över människan och så betala syndaskulden med ett RENT offer: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat. Allt i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.

Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa, som behöver pånyttfödelse igen, för att vara Kristi person, så kan inte Jesus bära fram ett RENT offer.

Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp och blod, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där kroppsligen dör.
—

The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:

”Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Commentary säger:

”Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

”På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden. Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
——–

HaFo:

Den senare delen av 2 Kor. 5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

”för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vi vet utifrån Rom. 3 – 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet I SIG SJÄLV, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst.

Människan räknas rättfärdig. Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro.

Hur? Jo, ”så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.

Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi ska då bli Honom lika i Hans rättfärdighet.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden. Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.

Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad och rättfärdighet i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).

Segern över den andliga döden vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud). Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden besegrades.
——–

OBS! Det är en väldig skillnad om Jesus är synd till sitt väsen och skild från Gud, eller om HAN I MÄNNISKANS STÄLLE TILLRÄKNAS MÄNSKLIGHETENS SYND OCH I HENNES STÄLLE BLIR BEHANDLAD SOM OM HAN VORE DENNE SYNDARE!!

Är Jesus synd till sitt väsen, så är Han lika misslyckad som Adam som ställföreträdare, som blev synd och skild från Gud. Då har människan ingen frälsning i sin nye ställföreträdare. Det är detta, som är konsekvensen av en lära och ande, om att Jesus är synd till sitt väsen och skild från Gud.

Det är en lära och tro från avgrunden, för att leda människor vilse i sinne och hjärta kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 5:32PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 5 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

”Gud är ju Ande, och Jesus hade kontakt med Fadern via sin Ande, så när Jesus citerar psalm22:2, så tror jag Jesus gjorde en rätt uppfattning av situationen. Och sen gjordes han levande i Anden igen 1pet3:18. Död kan ju betyda att man skils från någon.

Och jag tror han kunde göra det utan förlora sin Gudomlighet. Det är skillnad att göras till något och vad Jesus är i sig själv(Gud). Gud blev oren med våran syndanatur rom. 6:6 den gamla människan och gal. 5:24. Ett lamm är ju fortfarande ett lam när det offrades i gamla förbundet. Och Jesus är fortfarande Jesus Kristus Guds Son, när han blir oren med våra synder.”
——-

HaFo:

Om jag ska vara ärlig, så tycker jag dessa meningar från mailskribenten, innehåller mängder av ”dubbla budskap”. Kort sagt:

Jesus Kristus är inte Guds Son, om Han är ”oren med våra synder” till sitt väsen, som mailskribenten hävdar! Då är inte Jesus Gud (all fullhet) längre kommen i kroppslig gestalt, som Bibeln tecknar ( Joh. Kap. 1 ; Kol. 1 : 19 – 22) , hur mycket man än i ord hävdar det!

HaFo:

Gud förenar/försonar sig själv med människan i Kristus i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, som gör det möjligt för Jesus, att frambära offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) RENA kropp och blod på korset!! Punkt slut!!
——-

Mailskribenten säger:

”Jag kan tänka mig vilken konfrontation detta var för honom, att han kunde ha synden i sig, men fortfarande TÄNKA RENT och vara REN I SIG SJÄLV. Och det kunde ju inte vi göra, vi blir ju ett med vad som finns i oss, Men det blev inte Jesus”.
——

HaFo:

Tycker detta innehåller en sanning från Rom. Kap. 8 om hur Jesus är ”född i syndigt kötts gestalt”, ”fördömde synden i köttet” och därmed stängde mänsklighetens synd, utanför henne som hennes ställföreträdare, i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Men det finns ovan även mycken motsägelse och dubbla budskap från mailskribenten, om att Jesus är oren och synd, som tar bort de sanningar, som mailskribenten eljest presenterar!
——

Jag har märkt att människor, som inte blivit utsatta och påverkade av anden och läran från förförelsen i tiden, väldigt enkelt och självklart ger svar som, att:

”det är ju självklart att Jesus inte är skild från Gud på korset. Då vore Han ju inte längre Gud och Gud kommen i mänsklig kroppslig gestalt”.

Eller svar som:

”Det är ju självklart att Gud och människa är förenade i Kristi person, eljest hade vi ju ingen ställföreträdare, i vilken vi vore försonade och förenade med Gud”.

Eller svar som:

”Det är ju självklart att det är ett rent blod från Kristi person, som bärs fram på korset. Och det kan det bara vara, om Kristus fortfarande är Gud och Gud och människa i oupplöst tillstånd”.

——–

Men när jag ställer dessa frågor till människor, som är påverkade av anden och läran från t.ex. trosförkunnelsen, så är det genast dimmigt. Det känns så ”krångligt”. ”Sånt kan vi inte veta”. ”Såna frågor ställer bara kritiska, missnöjda fariseer som går emot vad Gud gör idag” etc.etc.

Rätt märkligt faktiskt. Men kanske ändå inte så förvånande. Ingen människa, som blir utsatt för falsk ande och lära från Trosförkunnelsen och övas till att tro och bekänna, att det är Guds Ande som verkar, när det är antikrists ande som i verkligheten är verksam, kommer att gå omärkt igenom det!

Men jag har sett många exempel på människor, som lockats med i förförelsen från Trosförkunnelsen, men som ändå mitt igenom det, blivit bevarade av Gud och kommit ut ”på andra sidan”, till klarhet (om än dimmigt till en början) om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset. En del av dem har gett sitt vittnesbörd på min hemsida.
—-

Det vi nu ser mitt fram för våra ögon ske, är det avfall av kristenheten, som ska möjliggöra framträdandet av en antikrist = en annan, en istället för Kristus, en falsk Messias, en falsk världsfrälsares framträdande ( 2 Tess. 2 : 1 – 11), som ska föregå Kristi sanna ankomst.

Matt 24

3. När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

4. Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder. 5. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ’Jag är Messias’ och skola förvilla många.
——

Denna förförelse som Jesus här varnar för, sker i spåren av många företeelser idag på den andliga arenan, under bejakande från allehanda kristna ledare, församlingar och samfund. Det sker från en avfallen kristenhet, som säger sig ”evangelisera” och bejaka det Judiska folket och Israel som nation, men samtidigt skapar man i denna verksamhet fram falska ”Messias Jesus – troende” med sina falska läror!

Detta sker bl.a. förutom via Trosförkunnelsen och alla efterföljare till Branham, som profetrörelsen, apostlarörelsen fram till Bentley och Florida väckelsen etc. etc. och även via olika ”Messianska rörelser”, som Messianska föreningen, Lars Enarssons, Tommy Liljas, Amritzers, Peter Ljungrens, Kanal 10:es, Norsk visions, God channels verksamhet etc. etc.

Fall inte till föga för dessa plagiat i spåren av påverkan från Trosförkunnelsen och alla andra förförelser på arenan idag!! En sann stor väckelse bland det judiska folket sker först, när den sanne Kristus kommer!

Men detta kommer att föregås av ett falskt plagiat av detta skeende, såväl i den kristna församlingen av falsk väckelse, såväl som falsk Messias – väckelse bland det judiska folket och israel som nation.

Gör Dig totalt kvitt anden och läran i den Trosförkunnelse och dess gängse bejakande av förförelsen till människor, som Du blivit utsatt för, är min uppmaning till mailsskribenten och alla som här tar del av den mailväxlingen!!

Många kommer här att bli lurade i sin riktiga och sanna ”kärlek till det Judiska folket och Israel som nation”. Men inser inte att de blir bedragna i och med att man i dessa sammanhang missar och galet förmedlar, vem Jesus ÄR och därmed missar betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

Se upp för dessa plagiat av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset i samband med så riktigt förmedlande ”kärlek och bejakande av det Judiska folket och Israel som nation”!!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 5:41PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 6 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger till mig:

”Eftersom du har svårt för vissa kristna förkunnare, så undrar jag vad du tycker om dom här personerna, som har påverkat mig mycket:

Lewi Pethrus, Gösta Öman Andrew Wommack, Frank Mangs ”
——

HaFo:

Gösta Öman och Andrew Wommack, har jag ingen kännedom om vad de lär och förmedlar och kan således inte uttala mig om.

Lewi Pethrus såg jag verkligen upp till som nykristen. Tyckte hans undervisning på band och i litteratur var väldigt god. Senare blev det ngt av en chock, att i efterhand upptäcka, hur nära i gränslandet, som han uttryckt, att Gud och människa var åtskilda på korset (andligt död).

Men jag vill fortfarande tro, att han inte menade riktigt vad Trosförkunnelsen menar. Hans kommentar var i vart fall i början när Trosförkunnelsen kom, att den var från djävulen!

Har också senare förstått att Pethrus, var en maktmänniska som styrde Svensk Pingst med järnhand och inte lyssnade till andra ledare inom rörelsen.

(T.ex. när han var vilset ute och lanserade, den numer väl dokumenterade villoläraren Branham [som blivit upphov till all bråte av förförelse i ändtiden som Latter Rain, The Sons of God, Joels arme. Apostlaröelsen etc.etc.] fram till den uppenbart falska Lakelands – väckelsen under Todd Bentleys verksamhet.)

Så lyssnade då inte Pethrus till Georg Gustavsson, som klart uttalade, att Branham var vilsen och ett fiendens redskap fyllt av demoniska makter!

Här hade Georg rätt och Pethrus fel. Vilket på ett mycket negativt sätt verkade för utvecklingen (avfallet) inom Pingst, som även sedermera ledde till att rörelsen väldigt lätt köpte Trosförkunnelsen.

Pethrus bejakade även och lanserade i Sverige Khulman. Som senare mitt igenom alla ”underverk”, visade sig vara en förmedlare av ockultism och hinduism, vilket så Hinn som ”hennes arvtagerska”, där han ”hämtar kraft från hennes ben vid hennes grav”, så fört vidare.

Så mitt förtroendekapital för Pethrus är nog i det närmaste förverkat!
—-

Frank Mangs har jag haft stort utbyte av, att ta del av den litteratur som han förmedlade!
———

Mailskribenten säger:

”Jag tycker det inte är så lätt att vara helt klarsynt, när det gäller Bibel och lära och vem Jesus är. Jag ser liksom Herren i en spegelbild 1kor13:12och 1kor13:9.”
——-

HaFo:

Varför är det så? Borde inte vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset vara glasklart om man är kristen? Det är ju vad som kristen tro handlar om!!!!!

Och Skriften ger här egentligen ”ingen pardon”:

”Var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus kommen i köttet är av Gud, men var och en ande, SOM INTE SÅ BEKÄNNER KRISTUS, är antikrists ande” ( 1 Joh. 4 : 1 – 3) .
——

Vem är då ”Kristus kommen i köttet”? Jo, ngn som var ngt annat innan han ”kom i köttet” = Kristus = (Joh. Kap. 1), ”I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud, och Ordet VAR GUD… Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss…”

Mitt påstående:

Detta är precis vad fienden vill få oss till att tro och bekänna, att Kristus, inte längre på korset, är Gud själv kommen i kroppslig gestalt, inte längre är ”All fulhet (= Guds fullhet) lekamligen” (Kol. 1 : 19 – 22).

Fienden vill få oss att tro att Jesus inte längre är ”Kristus kommen i köttet” ( 1 Joh. 4 : 1 – 3), vilket är kriteriet på sann kristen tro enligt Skriften.

Varför vill fienden få oss till en sådan tro på och bekännelse av att Jesus skulle vara syndens natur till sitt väsen och åtskild från Guds liv, så att Han inte längre är ”Guds fullhet lekamligen”, inte längre är ”Kristus kommen i köttet”, inte längre är Gud och människa försonade/förenade. Vilket då också i en konsekvens, innebär att det då INTE är ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod, som bärs fram på korset.

Utan då frambärs där på korset, ett offer av ett orent blod, av en från Gud skild (andligt död) människas kropp och blod. Det är vad Trosförkunnelsens lära av Kenyon, Hagin, Nilsson, Ekman m.fl. innebär och som så starkt sprider sig igenom kristenheten, till ett avfall, som ska möjliggöra en falsk världsfrälsares inträde på arenan!

Det är en lära som fienden står bakom för att människor ska gå förlorade mitt i att de menar sig tro på, bejaka, bekänna och tjäna Jesus! Men det är en falsk, en annan, en istället för Jesus, en falsk Messias och falsk världsfrälsare, som man blivit bedragen till att tro på och bekänna!
——-

Mailskribenten säger:

”Men du verkar så bergsäker i att den kunskap du har om bibeln, är rätt. Jag skulle aldrig våga säga vad du säger om en del Kristna, att Ulf Ekman är villfaren och kommer att gå förlorad om han inte omvänder sig, att det är djävulen som verkar där, det finns ju något som heter, häda mot Anden luk12:10.
——

HaFo:

Ja, jag är bergsäker på, UTIFRÅN SKRIFTEN, att Jesus är Gud själv kommen i mänsklig kroppslig gestalt: ”ALL FULLHET/GUDS FULLHET LEKAMLIGEN”, ”KRISTUS KOMMEN I KÖTTET”!

Ja, jag är bergsäker på att jag i Kristi person, min ställföreträdare, är förenad med Gud i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, DÅ NÄR ”GUD VAR I KRISTUS OCH FÖRSONADE VÄRLDEN/MÄNNISKORNA (HaFo) MED SIG SJÄLV”.

Ja, jag är bergsäker på att Kristi person (Gud och människa förenade – GUDS FULLHET LEKAMLIGEN) i mitt ställe (Det var människornas synder som han bar), frambar ett RENT (enligt förebilderna i GT) offer av Kristi persons (Guds rena offerlamm) kropp och blod på korset.

Och det är bl.a. detta som Ekman förnekar genom att framföra och bejaka Trosförkunnelsens läror. Han har ju dessutom, nu lyckats vända tvärtemot sin tidigare ståndpunkt gentemot katolicismen som en förförelse, till att nu bejaka katolicismen. Och det utan att ”ha ändrat sig”! Vilka är de som låter sig så blint manipuleras, duperas och luras av en ”andlig ledare”!?)
—-

Jag menar att det är att ”häda anden” och ”trampa förbundsblodet under sina fötter som orent”, att hävda att det inte är Gud själv, förenad med människan, som PÅ KORSET bär fram ett RENT offer av Kristi persons kropp och blod, utan att därtill skulle behövas ngt mer, som en åtskillnad mellan Gud och människa (andlig död), för människans räddning. Eller att vi behöver ta del av sakrament för att detta skulle gälla den enskilde människan, vad Jesus utförde på korset.

Sådana tankar kommer från fienden till förvillelse!! Liksom den lära som Ekman idag företräder från katolicismen, att Jesu syndfrihet skulle grunda sig på Marias syndfrihet!! Detta är att göra om intet vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset av, i Kristi person förenade Gud och människa i Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!!

Jag menar att det är denna förvillande ande och samtidigt brist på sann kristen lära, som man fortfarande förmedlar idag från podiet på LO, när man där vandrar fram och tillbaka, som en nervsjuk med restless leggs, men uppträder och mottages som en ståuppkomiker!

Detta utan att man egentligen förmedlar ngt som helst av andligt liv!! Och aldrig heller förmedlar en enda synpunkt kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!

Ur led är tiden på den andliga arenan! Och i dess spjutspets går bl.a. fortfarande LO och Trosförkunnelsen och de som hyllar och upphöjer dess vilsna företrädare!

Detta under sken av att vara smorda av Gud! Samtidigt som man också sväljer Ekmans bejakelse av katolicismen! Och det gör han idag tillsammans med Pingst. Etc. Huga så tokigt det kan bli på den andliga arenan inför det avfall som ska möjliggöra framträdandet av en annan, en istället för Kristus, en falsk Messias och falsk världsfrälsare!!!

Vem kunde ana att det var kristna ledare, kristen verksamhet och människor och organisationer, som så riktigt bejakar det Judiska folket, Israels nation och deras kallelse och uppgift, som likväl i slutändan stod för denna förberedelse för framträdandet av antikrist, en annan, en istället för, en falsk Messias, en falsk världsfrälsare!?

Fall inte till föga inför detta plagiat!!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:01PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 7 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

“Har en vän som är med i New Wine, och han har lärt mycket av Bill Jonson. Och jag har aldrig träffat en person som älskar Jesus så mycket som han.”
——-

HaFo:

Det låter som att det är så, att denne mailskribentens ”New Wine vän”, har lärt sig att älska Jesus ”så övermåttan mycket”
pga influensen från Bill Johnson ? Är det rätt uppfattat?

Men vilken Jesus är det då, som blivit föremål för denna “Jesus – kärlek”, med Bill Johnsons ”version
av Jesus”?
—–

Så här skriver Lennart Jareteg

http://Bibelfokus.se/

Citat

Efter att Johnson själv fick erfara den s.k. Toronto-väckelsen år 1995 förändrade han helt inriktningen i sin verksamhet. Därefter kännetecknas hans undervisning och det han förmedlar av samma andlighet, som den som Toronto-väckelsen spridit till stora delar av världen. Denna andlighet har Johnson raffinerat och utvecklat tillsammans med flera andra kända förkunnare inom rörelsen.

Något av det mest allvarliga inom den världsvida kristenheten idag, är den apostoliska rörelsen med överapostel C. Peter Wagner i spetsen. Denna rörelse kan bäst beskrivas som en form av New age-kristendom.

En av apostlarna inom denna rörelse är just Bill Johnson. Många förstår inte att Bill Johnson är en viktig del i det jag brukar kalla ”Latter rain-familjen” med allt vad det har med sig. Bill Johnson samarbetar med förkunnare som John Arnott, Todd Bentley, Rick Joyner och många fler inom Latter rain-familjen.

I Bill Johnsons Bethel Church förekommer exakt samma manifestationer av kundalini-typ som vi främst förknippar med Toronto, Pensacola/Brownsville och Lakeland.

Sommaren 2008 invigdes Todd Bentley i Lakeland till apostel av överapostel Peter Wagner. Bill Johnson deltog då i denna invigning med bön och förbön. Du kan se något från den händelsen via länken nedan. John Arnott, Rick Joyner mfl var också med på scenen och i förbönen.

Slut citat
———-

Mera citat

http://befriad-fran-bill-johnsons-laror-bethel-forsamlingen-och-musiken-av-jesus-culture/

Bill Johnson likställer Herren Jesus med oss, genom att säga att Herren är pånyttfödd precis som vi. Då är det inte samme Jesus som Guds Ord vittnar om, och då vet vi att det är en bedragare, en villolärare.

Slut citat
——-

Mera citat

Bill J möter Gud som ren energi och Bill säger:

”ge mer mer, jag är villig att betala allt!”

I denna video med Bill J berättar han hur han mitt i natten blivit väckt av och blivit uppfylld av ”den helige ande.” Gud talade inte, utan var ren energi, som fyllde Bill och fick honom att skaka och tappa kontrollen.

”God I´m praying, give me more at any cost…I had no control over my body whatsoever. It was as though
1000 volts of electricity were going thru my body.”

”I happened to be willing to loose my dignity and self respect to get more (of God):”

(begins from 3.50)

http://www.youtube.com/watch?v=od1enAgDIXI

——-

HaFo:

Se upp med liknande förförelser, som förmedlas liknade Bill Johnsons! Den som blir ”förälskad” i den Jesus, som Bill förmedlar, har blivit förförd (hur hängiven man än är !!), av ”en annan Jesus, ett annat evangelium, förmedlat av en annan ande”!!

———-

Mailskribenten säger:

”Har läst annan bok av Bill Johnson på svenska, atomkraft i Jesus namnet, och den är bland det bästa jag läst, hur han förklarar hur tron fungerar.”
———-

HaFo undrar då:

Är det vår presterade tro, eller är det till den Kristus, som vi vänder oss, som utlöser den ”fungerande tron” i vårt hjärta och sinne? Vad är en sann tro, om inte en hjälplös förtröstan till den Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?
——

När trosförkunnelsen talar om att segrande vandra i tro, syftar den på att människan äger Guds tro i sin egen ande, en ny natur i sin egen ande som är tro – i hennes egentliga jag – hon äger alltså Guds tro, i sig själv.

Tron är inte en förtröstan till Jesus, i en relation till Honom. Utan ett slags mekaniskt instrument från Gud, som fungerar och ger resultat. En slags övertygelsekraft som människan fått, som en ny natur i sin ande.

En natur som människan, äger i sig själv, för att skapa tecken och under. En natur, av Guds tro, i sin ande, så att hon kan, återerövra från djävulen det han stulit. Bli en övervinnare och ernå överflöd på livets alla områden.

Tron blir till en övertygelsekraft, i stort sett frikopplad från trons sanna objekt Jesus Kristus. Fokuseringen förs över till en tro på andligt verkande principer, inifrån människan själv, inifrån sin egen livsande. Kan hon rätt lära sig bruka sin tro, kan hon själv agera och regera, i den andliga världen, med en egen delegerad andlig makt. Hämta ut sina rättigheter. Återerövra hälsa, pengar och mirakler.

Den troende ska lära sig den ”kreativa visualiseringen”. Hon ska visualisera det hon, via uppenbarelsekunskapen till sin ande, ser att djävulen stulit från henne. Bruka den tro, hon har som en ny natur, i sin ande och återerövra från djävulen, det som hör henne till. Nu när hon är såsom en Gud, denna tidsålders Gud och råder över skapelsen.

Tron som den nya naturen i människans egen ande, blir det verktyg i hennes hand, varigenom hon ska tillägna sig uppenbarelsekunskap till sin ande. Så att hon kan leva i sin egen andes tro och därigenom ska hennes ande ta kontrollen, över hennes själ och kropp. Återerövra den kontrollen från satan, som eljest regerar hennes själ och kropp.

Det blir, en tro på själva ordens egna inneboende magiska makt, att skapa i andevärlden. En bekännelse av tro på sin egen tro, inifrån sitt eget hjärta. Till en övertygelsekraft att regera i den andliga världen. Du ska få det Du bekänner Dig till.

Den troende förleds in i en egen kamp mot djävulen. Tron ger Dig seger. Man säger inte att Jesus vinner seger för Dig. Det blir Din egen tro, i Din egen ande, som Du ska strida med. Det blir Du själv som i praktiken strider. Det är till denna slutkonsekvens fienden vill lura människan fram till, genom detta lärosystem, bakom det manipulerande kristna språkbruket.

Fienden lyckas då lura människan tillbaka till fallets dag, där hon ska tro att hon i sig själv, kan bli såsom Gud redan här i tiden. Få henne att försöka frigöra sin egen tro och gudomlighet. Detta är en teknik, som används i ockulta sammanhang, för att framkalla det man önskar.

Därför sker det i trosförkunnelsens andliga utövning, ockulta manifestationer. Precis som när dessa tekniker används i icke-kristna sammanhang och blir till plagiat av Guds verk.

Vi ska som sunda kristna, uttala och handla efter den tro och visshet som Guds Andes ljus ger över Ordet och blir framfött av Guds Ande till en visshet och handla efter Hans ledning.

Inte inifrån vår egen ande försöka skapa och bekänna. Med egna ord och bekännelser försöka skapa fram saker och ting. Det är ockultism!

Tron är ingenting människan kan prestera själv eller äger i sig själv. Jesus är trons hövding och fullkomnare. Han är tron i sig själv. Jesus är också föremålet för vår tro. Tron är alltid kopplad till Jesus.

När Jesus blir föremålet för vår tro och vi sätter vår förtröstan till Hans person och verk för oss och vi börjar umgås med Honom, då inger Han genom sin Ande och sitt Ord tro till våra sinnen och hela vår människa, så att vår vetskap om Honom och erfarenhet av Honom, växer till en förvissning.

Tron blir till en övertygelse om ting, som vi inte ser. Ändå vet vi att det är verkligheter. Att Jesus är verklig, påtaglig och reell och att för Honom finns inga gränser för vad Han förmår göra.

Tron är inte en tro på våra upplevelser. Tron är inte en tro på Guds kraft. Tron är inte en tro på tecken och under. Tron är inte en tro på tron. Tron är inte en tro på att Du äger Guds tro i Din egen livsande.

(Den tron är inte framfödd av Guds Ande utan en inlurad tro av en lögnande).

Tron är alltid kopplad till Jesus, vars person, är föremålet för vår tro.

Tro är den avslappnade förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud för Kristi skull och relationen, kommunikationen och umgängelsen med Jesus. Inget tal om tro, får föra fokuseringen bort från Jesu person. Där i umgängelsen med och fokuseringen på Jesu person och verk, finns upplevelserna, Guds kraft, tecken och under. På rätt sätt och på Guds tid.

Tro och bekännelse, är ingen magisk formel, för att åstadkomma stordåd. Även om trosförkunnare själva säger att tron inte är en formel, så blir den i praktiken i deras lära en ockult, magisk utövning inifrån människans egna livsande, inifrån en obefintlig Gudomlighet, i sig själv.

När den förvissning Guds Ande skapar, är riktad till den Jesus, som på korset utförde och slutförde försoningen, genom det felfria offret av Kristi blod och lekamen och riktad till Jesus på tronen (inte till vår egen tro i vår egen ande), kan Han, när det är Hans rätta tid och på Hans rätta sätt, manifestera sin närvaro, genom att göra stordåd. Utan inblandning av ockulta plagiat.

Det är då inte vår egen stora tro i vår egen ande, som åstadkommit detta. Utan att den förvissning och förtröstan Guds Ande framverkat (som inte specifikt är knutet till människans egen ande), var riktad till Honom, som har all makt i himmel och på jord.

För Honom finns inga begränsningar. Jesus är Herre. Men Han agerar aldrig emot det skrivna Ordet. Som Han själv har sagt skall evigt bestå och gälla. Ingen får dra bort eller lägga något till det skrivna Ordet. Där finns trons referensmall.
————-

Jesus är densamme Guds Son från evighet till evighet, med namnet Jesus. Inkarnerad för att återlösa människan. Sen transformerad tillbaka. Hela tiden densamme Jesus. Oskiljaktigt förenad med sin Fader. Hela tiden i en oupplöslig sammansatt enhet av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren Är en ( i en sammansatt oupplöslig enhet)”

Namnet Jesus, som också uttrycker Hans personlighet och uppgift, kan aldrig skiljas, från Hans person. Hans person och namn följs alltid åt. Det är bara Han som kan ha namnet Jesus. Med den innebörd som Bibeln gett Hans namn.

Det är namnet över alla andra namn. Det namnet, med den innebörden, ger inte Gud till någon annan. Det namnet följer inte med, som en egen natur in i den troendes egen ande vid pånyttfödelsen. Namnet Jesus bär bara Jesus själv – med den Bibliska innebörd det namnet har (”Gud med oss”, ”Guds fullhet lekamligen” ”Kristus kommen i köttet”.
——–

Nu tecknar Bibeln emellertid att Jesus kan låna ut sitt namn till den troende. Så att den troende kan AGERA Å JESU VÄGNAR. I Hans namn. I Jesu namn. Men vi får aldrig förledas att tro, att vi därför, mekaniskt i alla lägen, på ett stereotypt sätt, kan använda Jesusnamnet, som en magisk formel.

Vi behöver precis som i Jesu förhållande till Fadern kunna säga: ”Jag gör allenast vad jag ser Fadern göra”. Det är i det underordnade tillståndet till Jesus, där vi bara gör det vi ser Honom göra, som Han kan anförtro oss att verka i Hans namn och som det kan ske rätta saker i andevärlden.

När vi i relationen och umgängelsen med Jesus och Hans skrivna Ord, gör det vi ser Jesus göra. Då kan Han låna oss sitt namn. Så att vi kan verka i en annans namn. I Jesu namn. Då kan Han attestera och skriva under med sitt eget namn. Med sin egen auktoritet, verkställer och bekräftar Han då, med sin egen kraft, agerandet.
————

Jesus har inte delegerat, en egen andlig auktoritet till oss, att använda Hans namn. Det sker idag ett missbruk av Guds namn. Genom ett ofta förekommande mekaniskt rabblande av i Jesu namn. Det är inget, som Han skriver under med sitt namn på.

Att bara se vad Jesus gör och därför använda Hans namn och räkna med att Han själv skriver under agerandet, kan hända oss från stund till stund. Ibland gör vi det. Ibland inte. När vi gör det ska vi agera i Hans namn, i förtröstan på den Han är, på tronen. Inte vad vi är i oss själva.
——-

Vi får som kristna vara beredda på, att fungera, med Jesu Kraft från tronen tillgänglig. Under Hans ledning. På Hans erbjudande. Genom att se upp på Hans auktoritet på tronen. I Hans lånade namn. I Jesu namn få förmedla Hans kraft, hälsa och tillbakadrivande av fienden från Guds territorium.

Men då är det hela tiden Han som verkar utifrån sin tron i himmelen. Ingenting som kommer inifrån oss själva. Vi äger ingen auktoritet att i oss själva agera i den andliga världen. Det finns bara en, med egen himmelsk auktoritet och kraft. Det är Jesus Kristus själv. Just därför att Gud i uppståndelsen och upphöjelsen av Jesus till tronen, bekräftat att Jesus är Kristus. Med all makt i Himmel och på jord.

När den kristne agerar, i kärlek, i den andliga världen, är det viktigt, att det är Jesus som blir stor, dyrbar och ärad. Att Guds kraft, får fullkomnas i människans svaghet. Att ”lerkärlet” bara låter ”skatten”, återspegla Jesu verkan från tronen i Himlen.

Guds Ord säger, ”att kraften ska befinnas vara Hans och inte något, som kommer från oss själva”. Jesus säger att ”mig förutan, kan ni inget göra”. Dessa ord är riktade till hela den naturliga människan. Men även i trosförkunnelsens tankebyggnad borde ju orden ni och oss i dessa bibelord, bli riktade till deras ”ande”. ”Deras egentliga personlighet”. Efter deras människosyn. Att de inte i sin egen ande kan göra någonting.

Men de invänder säkert att det gäller ju så länge anden är död, eller har satans natur. Nu är de ju i pånyttfödelsen, Jesu namn, Guds tro, Guds rättfärdighet, Guds kraft i sin egen ande, i sig själva. Alltså kan de inifrån sin egen ande, sig själva göra allt. För den som riktigt blivit förvrängd i sin tanke, är det nog svårt, att se vad Bibelordet säger.

Men det är Jesu allsmäktiga kraft från tronen i Himlen som verkar och inte inifrån människan i sig själv! För denna Jesu kraft från Guds tron, finns inga begränsningar.
———

Helande

När man reagerar på det felaktiga i Trosförkunnelsens undervisning och överfokusering på helande, möts man ofta av frågan om man inte tror att Gud vill och kan hela. Frågan är fel ställd och inte alls vad det handlar om. Gud både vill och kan hela.

Trosförkunnelsens utgångsläge för helande är däremot falskt, genom att det sker utifrån läran att människan genom pånyttfödelsen äger syndfrihet, full hälsa, gudomlighet och Guds tro i sin egen ande, i sig själv. Deras enda, hela och rätta identitet och personlighet enligt deras lära. Det är en falsk konsekvens av den falska människosynen kopplad till den falska JDS – läran och påstådda pånyttfödelsen av Jesus i dödsriket och att människan i sin pånyttfödelse äger samma position och konstitution som Jesus.

Deras teologi är ju, att så enbart ta emot uppenbarelsekunskapen om detta till sin egen ande. Gud kommunicerar ju bara med anden och man ska inte lyssna till sinneskunskapen som kommer från djävulen. Lösningen blir att lära sig leva i sin egen ande, som är rättfärdig, gudomlig, syndfri, fylld av Guds hälsa och tro.

Den egna anden (som ju naturligtvis i det förvillande språkbruket, kallas Guds Ande, men man syftar på den egna anden, som blivit skapad till likhet med Gud) ska nu ta kontrollen över själ och kropp och så ska de aldrig vara sjuka. De är ju nu denna tidsålders gudar och ska ta kontroll över andra människor själar och kroppar och göra dem friska.
——

Det är alltså inte frågan om Guds helande här, utan om ett narrspel av fienden, för att genom ockulta manifestationer och ett tillbakadragande av sjukdom, när människan försöker frigöra sin egen obefintliga gudomlighet i sin egen ande, vilseleda människan ur andlig synvinkel. Så att hon ska börja följa och förlita sig på en villoande, istället för Guds Ande.

Gud både vill och kan hela, även i den här tiden, men inte mekaniskt, stereotypt på kommando. Helandet är ingen rättighet utan ett nådesingripande av Gud på grund av Jesu förtjänst. Alltid förknippat med Hans sätt och på Hans tid, där vi överlämnar frågan i Hans allvetande och allseende händer, som har hela perspektivet. Löftet om det totala, slutliga helandet på alla plan, är förknippat med förvandlingen in i evighetens värld.
——–

I dagens undervisning om helande, är det egentligen inte Gud som helar, utan människan själv, som genom sin egen gudomlighet, som denna tidsålders gud, ska erövra tillbaka hälsan från djävulen som stulit den.

Hagin säger att man inte ska be Gud om helande, utan själv kommendera fram helandet. Att Gud har överlämnat detta till människan själv, nu när hon blivit denna tidsålders gud och ska erövra tillbaka det djävulen stulit – deras hälsa.

Kanske är det inte alla i Trosrörelsens egna led, som egentligen förstått, att den lära de börjat anammat, ser så ut. Men det går inte att börja bejaka en lögn – och villo – ande och komma rätt i slutändan. Även om man startade ut rätt.

Frågan är alltså fel ställd om Gud vill och kan hela. Den är bara ämnad att skapa förvirring och få det att framstå som att den, som inte bejakar Trosförkunnelsens helandelära, inte ser och tror på Guds löften, utan är fylld och drivs av otro.
——-

Gud fördelar Den Helige Andes övernaturliga gåvor, i sin församling, för de olika tjänster, funktioner och uppgifter lemmarna i ”Kristi Kropp”, församlingen har. För att uppbygga ”Kroppen” med ”det bistånd var led giver, som är avmätt med en kraft, efter var särskild dels uppgift”. Gud rustar en del, genom den Helige Ande, även för speciell helandetjänst, för att de sanna kristna ska bli ”lemmar varandra till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”.

Men detta är något helt annat än när Trosförkunnelsen lär att alla i pånyttfödelsen blir skapade till likhet med Gud i sin egen mänskliga livsande. I deras lära, är människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, människans enda, hela och totala identitet och personlighet.

De lär att de får sin egen livsande utbytt mot en egen gudomlig ande. Man blir enligt trosförkunnelsen till en ny människa som aldrig funnits förut, med en egen gudomlig, syndfri, rättfärdig och helt frisk ande, som ska ta kontroll över själ och kropp.

Då är de aldrig sjuka, eftersom deras egen ande har full gudomlig hälsa. De ska då återerövra det djävulen stulit, hälsan, också åt andra människor, genom att med sin egen gudomliga ande ta kontrollen över deras själ och kropp och därigenom göra dem friska.

Summan blir ju då att det är människan själv, som genom sin egen gudomlighet ska göra människor friska.

Detta lärosystem är dolt bakom ett kristet språkbruk, med annan betydelse bakom orden, så att människor får svårt att se, att detta är egentligen kontentan av deras helandeförkunnelse.

Människor är idag så fokuserade på under och tecken, så när något övernaturligt händer, så kopplar man det direkt till, att om det fungerar, så måste det vara Gud bakom.

De kollar inte upp, utifrån läran, vilken källan är, duperas av det kristna språket och förstår inte att de är utsatta för fiendens narrspel, med ockulta manifestationer, för att vilseföra människan.
——–

Om Trosförkunnelsens troslära så se

http://hem.spray.se/harry.forsgren/NewAge.htm

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:08PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 8 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

”–Blodet,det står i 1Mos9:4 att själen är i blodet, Kristi själ och kropp blev gjord till synd och övergiven av Gud.”
——-

HaFo:

Mailskribenten synes ännu här vara starkt påverkad av Trosförkunnelsens ande, själ och kroppslära. Mailskribenten delar upp Kristi person i olika delar. Enligt mailskribenten, så är Jesu själ och kropp verkligen gjord till synd.

Men om så vore fallet, så kan inte Jesus bära fram ETT OBS! RENT OFFER! AV KRISTI PERSONS (”Guds fullhet lekamligen”, ”Kristus kommen i köttet”, fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt) OBS! KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!!!

Det är Guds jordiska kropp, Kristi KROPP OCH BLOD, som är offret och inte en andlig död av Jesus ( d.v.s. att Kristi person upphör att vara Kristi person och att Gud dör i bemärkelsen upphör att vara Guds person, (genom att Fadern och Sonen skiljs åt, eller genom att Gud och människa skulle vara åtskilda), som är offret.
———

Den kroppsliga döden besegras så i Guds jordiska kropps, Kristi KROPPS uppståndelse. Hade Jesus varit andligt död (skild från Gud eller -synd till ngn del av sin person INKLUSIVE KROPPEN, så hade det inte funnits en KRISTI persons KROPP att väcka till liv. Det hade då varit precis vad Trosförkunnelsen lär, en från Gud skild, andligt död människas kropp, som offrades.

Då hade vi inte haft någon ställföreträdare i vars person Gud och människa försonades/förenades och som därmed kunde bära fram det räddande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET!

Då hade ingen haft någon kroppslig uppståndelse att se fram emot. Det är bara Kristi persons kropp (Gud och människa förenade), som kan väckas till liv, såsom förstlingen av de kroppsligt avsomnade, eftersom Han hela tiden är andligt levande/förenad med Gud. Hela tiden är Guds person. Hela tiden är Kristi person – Gud och människa förenade – Hela tiden ÄR ”Guds fullhet lekamligen” – ”Kristus kommen i köttet”!
——

Här framgår på vilket sätt Gud dör med Kristus. Det är Guds jordiska kropp, Kristi kroppsliga död, som Gud dör med Kristus. Det är Kristi kropp, som frånskilts människans egen livsande/själ och det Gudomliga livet, eljest vore inte Kristi kropp verkligen död och offrad.

Guds jordiska kropp, Kristi kropp, är verkligen offrad och död, men Gud som kan ”åtskilja själ ande märg och ben”, bevarar Kristi person (Gud och människa förenade) igenom den kroppsliga döden och de är genom Anden i livgivande gemenskap (andligt levande), både Guds person och Kristi person (Gud och människa förenade).

Driven av Anden går Han ock åstad…och Anden väcker så Guds jordiska kropp, Kristi kropp till liv igen i Kristi kropps uppståndelse. Både den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och den kroppsliga döden, är besegrade genom att Jesus igenom hela skeendet är både Gud och Kristi (Gud och människa förenade) person utan avbrott.
——-

Mailskribenten säger:

”–Anden gick ner i dödsriket, inte som ett offer utan som Guda Sonen, men han våndades, på vilket sätt.”
——-

HaFo:

Var står det att Jesus våndades i dödsriket?

Du får vara försiktig med att använda beteckningen från Trosförkunnelsen om Gud Fadern, Gud Sonen och Gud Anden. Det för tankarna till en Gudomsbild av tre Gudar. Medan det handlar traditionsenligt om ”en Gud i tre personer, tre personer i en Gud”.

Eller som jag väljer att uttrycka det, för att det inte ska uppstå missförstånd, där tankarna kan föras till att det skulle kunna handla om tre åtskilda Gudar:

En enligt grundtexten, oupplöslig sammansatt enhet av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren är en” som det uttrycks i GT. Vi kan läsa om denna sammansatta enhet enligt Jesu undervisning i Joh. Kap. 14 – 17.
——-

Mailskribenten säger:

”Tror jag att Jesus är Gud på korset, JA på insidan, till det yttre var han människa fil. 2:5-7 och Gud är Ande Joh. 4:24”
——-

HaFo:

Ursäkta mig! Men mailskribenten, är så påverkad av Trosförkunnelsens lära om yttre och inre människa och ande, själs och kropps – lära – så jag blir nästan ”mörkrädd”. Se tillbaka på de tidigare mail som jag tillställt mailskribenten!
——–

Mailskribenten säger:

”En tanke som jag tyckte talade emot JDS var att om Jesus blir oren i sin Ande, vem ska då som ren bära fram blodet.

Menar Du att Jesu blod var rent?? Var det inte tanken att Jesu kropp, var ett syndaoffer som gjorts till synd, och det inkluderar ju blodet som offrades för oss.”
——–

HaFo:

Ja, jag menar att Jesu blod var RENT enligt förebilderna i GT! Eljest säger Skriften att man trampar förbundsblodet under sina fötter som orent, om man menar ngt annat!! (Se Hebreerbrevet!)

Tanken var inte att Jesu kropp var gjord till synd! Tanken var att Jesus tillräknades mänsklighetens synd, som människans ställföreträdare och därmed i sin person av Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, detroniserade syndens konsekvenser över människan, när det lades på Honom!! Alltså raka motsatsen till vad mailskribenten försöker ”lära” från Trosförkunnelsen!!
——-

Mailskribenten säger:

”Tycker det är synd, att du så ofta vill inflika kritik mot trosrörelsen”
——–

HaFo:

Du har tydligen inte ännu blivit klar över vilken förförelse som Trosförkunnelsen står för. Kan då bara uppmuntra Dig till att ta del av hela min hemsida

http://spray.se/harry.forsgren/

och även hemsidan av Jareteg:

http://BibelFokus.se

——-

Mailskribenten säger:

”Det finns ju så mycket annat att kritisera, Jehovas vittnen tillexempel, som säger att Jesus är en ängel och inte Gud, Livets ord säger ju, att Jesus är Gud kommen i köttet, och med teologiskt hårklyveri kan man ju göra vem som helst till villolärare. Och jag vet inte vad tron på JDS har för betydelse inför Gud, om det påverkar vårt eviga väl.”
——–

HaFo:

Oj, denna dubbelhet som mailskribenten levererar! Visst Jehovas är helt vilset ute och det har jag varnat för. När LO talar om att Jesus är Gud kommen i köttet, så gör de detta om intet, i sina läror i praktiken. Men då kallas det plötsligt, enligt mailskribenten för ”teologiskt hårklyveri”, fast de egentligen där förmedlar samma villfarelse som Jehovas. Varför ser mailskribenten inte detta faktum?
——–

Mailskribenten säger:

”Tycker det är märkligt att du använder så lite bibelord när du när du beskriver din människosyn!”
——-

HaFo:

Har Du verkligen läst igenom hela?

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm

Tycker nog att jag använt en bredare helhet av bibelsammanhang, än bara de ord, som Du citerar och som skulle styrka Trosförkunnelsens ”Vi är gudar – lära”. Jag är lite förvånad över, att det fortfarande finns människor, som så ensidigt läser Skriften och som med utgång från ett par Bibelord bygger upp en lära. som går på tvärs med en helhet av Skriften.

Jag är förbluffad över att det finns människor, som verkligen menar sig redan i den här tiden, ”i sin egentliga personlighet”, som man enbart menar är knutet till en slags fixpunkt av människans egen livsande ( Vilket inte alls på det sättet, är en separat del av människan, utan utgör själva livet i människan, som gör henne till en levande varelse, livsande med SJÄL OCH KROPP), skulle vara, som Ekman säger, skapad till likhet med Gud ( Se t.ex. av Ekman böcker som ”tro som övervinner världen” etc. eller ta del utdrag från band från av Ekman på:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/HBok.htm#Kap4n4

Här är det uppenbart att man lär att människan i sig själv, i denna lära, sin egen livsande, som varandes den egentliga personligheten, så enligt denna sinnrikt falska lära i Trosförkunnelsen, så säges man enligt Ekman, ”vara fylld med hela Guds potential, färdig att förlösas”.

Detta är en lära som tydligen skapat tankebyggnader hos mailskribenten, som låser mailskribenten från att se en helhet av vad Skriften säger. Det är också vad fiendens intention är med en sådan lära, så att man ska missa att se vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod PÅ KORSET!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:15PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 9 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten citerar 1 Joh. 4:17

”Ty sådan han är sådana är vi I DEN HÄR VÄRLDEN”

Och mailskribenten kommenterar:

”vem kan uppfylla det här bibelordet, är du som Jesus i din kropp, nej, i din själ, tänker du lika ren som Jesus, nej, men din ande är som Jesus i den här världen. Sen tar det hela livet att förstå det här vi som har Kristi sinne.”
—-

HaFo:

Ingen kan i den här tiden till ngn del av sin varelse, allra minst genom sin egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp, uppfylla detta Bibelord!

Jesus har som människans ställföreträdare, genom offret av Kristi persons kropp och blod på korset, åstadkommit att Gud ser oss ”genom Honom”, vår ställföreträdare, som att ”sådan han är, sådana är vi I DEN HÄR VÄRLDEN”, inför Gud av nåd för Kristi skull! Gud ser på oss, som att vi är inneslutna i Kristi verk för oss! Och inte som att vi i oss själva, skulle vara som Kristus redan i den här tiden!!

Men det är vad fienden genom Trosförkunnelsens villfarelse vill få oss att tro och bekänna i en helt vilsen ”vi är gudar – lära”!
—–

HaFo:

Jag citerar även versen innan:

”och nu förnyens genom Anden som bor i ert sinne”

Här finns inget om att Guds Ande bosatt sig i människans egen livsande, så att vi skulle ha iklätt oss ”anden” och därmed ha ”iklätt oss Gud”. Det sägs att Gud bor i människan i Joh. Kap. 14 – 17 (här benämns nu enbart sinnet och märk att här finns inget tal om människans egen livsande, (som gör henne till en LEVANDE VARELSE AV SJÄL OCH KROPP).

Gud ser på människan i den här tiden genom nådens glasögon, för Kristi skull, som ” skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet”, där vi även genom att ”Gud bor i människan”, kan förnyas i en helgelseprocess även i den här tiden. Men till en verklig praktisk ”likhet med Gud i sann rättfärdighet”, når vi inte förrän efter den kroppsliga uppståndelsen i evigheten värld, där det då står att ”vi ska då bli honom lika”, vad det nu innebär!?

Detta skeende har inget att göra, med ngn fixpunkt av människan, eller hennes egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp att göra. Det har att göra med att människan vid pånyttfödelsen vid tro (hjälplös förtröstan till) på vem Jesus ÄR och hjälplös förtröstan till betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod, så blir INTE människan därmed I SIG SJÄLV skapad till likhet med Gud! Men Det står att hon då ”blir delaktig av Gudomlig natur”:

(Petrus’ andra brev, 1 Kapitlet

3. Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin härlighet och underkraft.

4. Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av den onda begärelsen råder i världen. Jmf Joh. 1,12. Rom. 8,15, 2 Kor. 3,18. Ef. 4,24. 1 Joh. 3,2.

Men fram för allt spegla dessa ord mot vad Paulus skriver i 2 Korinthierbrevet 4:7:

”Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss”, så att vi inte behöver hamna i en ”vi är gudar – lära” ala trosförkunnelsen.
—–

Den troende människan är inte längre bara sin egen mänskliga natur med egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Hon är inte heller längre enbart människans egen natur tillsammans med syndens natur (den gamla människan).

Hon har nu även blivit ”delaktig av Gudomlig natur”, där den naturliga människan med egen livsande, som gör henne till en levande själ och kropp, som TILLSAMMANS MED GUD, är den ”en nya människan”, som i Guds ögon, inför Honom är ”skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet”, av nåd för Kristi skull, tillräknad ställföreträdarens syndfria rättfärdighet.

Detta är Ngt som då skriften uttrycker kommer att nå sin hela fullbordan i evighetens värld, vid den kroppsliga uppståndelsen och ingången i evighetens värld i Guds gemenskap. Och riktigt vad det innebär vet inte ens Johannes som säger:

1 Johannesbrevet 3:2

”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika”.

——

Vi blir i den här tiden, som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan, på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet. Detta är i första skedet ”rättfärdiggörelse domen från Gud” i Rom. Kap. 1- 5.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen från Gud. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.

Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25). Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse, blir helt igenom rättfärdiga. Vi ska då bli Honom, vår ställföreträdare, lika i Hans rättfärdighet.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden. Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda – gjorda rätt och färdiga.

Helt och hållet ett Guds verk och vad det nu egentligen innebär får vi tråna efter att förstå fram till uppståndelsens morgon!!

Se häftet:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/HBok.htm

———

HaFo fortsätter:

Jesus har som människans ställföreträdare, genom offret av Kristi persons kropp och blod på korset, åstadkommit att Gud ser oss ”genom Honom”, som att ”sådan han är sådana är vi I DEN HÄR VÄRLDEN”, INFÖR GUD. Gud ser på oss som att vi är inneslutna i Kristi verk för oss! Och INTE som att vi i NÅGON FIXPUNKT AV VÅRT EGET VÄSEN I OSS SJÄLVA, skulle vara som Kristus redan i den här tiden!!

Men det är vad fienden genom trosförkunnelsens villfarelse vill få oss att tro och bekänna MED EN FALSK ANDE, SJÄL OCH KROPPSLÄRA!! Som verkar totalt blockera människors sinnen och hjärtan, så att de blir oförmögna att se en helhet av vad Skriften säger.

Detta är Guds sätt att gå fram med sin skördetröska, när Han rensar sin loge, så att det kan bli uppenbart, vilka som äger en kärlek till sanningen (Jesus själv), eller vilka som hellre bejakar fiendens lögn, om att man är som Kristus I SIG SJÄLV REDAN I DEN HÄR TIDEN.
——

Jag räds inte heller, enligt vad mailskribenten antyder att bemöta Trosförkunnelsens läroteser:

Ex. den enda text i Bibeln som benämner människan som ande, själ och kropp, när det där visas på, utifrån ett övrigt ljus från Skriften, vilken komplexitet människan är med ett eget liv (en egen livsande), som GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE MED SINNE, KÄNSLOLIV OCH FYSISK KROPP.

Jag räds inte heller den enda text som skulle kunna syfta på att Guds boendeplats i människan skulle vara hennes egen livsande:

”Guds Ande vittnar med vår ande, att vi är Guds barn”.
—–

HaFo kommentar:

Guds liv, vittnar i vårt liv, känsla, sinne och kropp (ibland kan vi uppleva Hans närvaro även i vår kropp) tillsammans med Ordet, att vi tillhör Honom, vid en sann tro på vem Jesus ÄR och förtröstan till betydelsens av offret av Kristi persons KROP OCH BLOD PÅ KORSET. Detta är ngt helt annat än i villfarelsen av att Guds Andes boplats är människans egen livsande – det tänket leder till villfarelse och förförelse!!
—–

Vi måste komma bort ifrån detta, att när Skriften talar om ande, så skulle det handla om människans egentliga personlighet, som Trosförkunnelsen lär. Människans hela personlighet, är hennes eget liv/livsande, som GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE AV SINNEN, KÄNNSLOR, TANKAR (SJÄL) OCH KROPP, SOM FLYTER SAMMAN TILL EN SAMMANSATT ENHET!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:21PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 10 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo:

Mailskribenten upprepar:

”När bibeln säger att som Kristus är, sådana är vi i den här världen,”

HaFo fortsätter då:

Stanna upp här en stund bara vid detta uttryck, att vi redan i den här tiden skulle vara som Kristus i oss själva och försök istället se det från ett bredare perspektiv, än en enda mening! Det är vanligt att man bara “bygger” en lära, utifrån en enda mening, så brukar det leda till villfarelse. Vilket sker här i Trosförkunnelsens ensidiga tolkning av denna Bibelvers.

——-

När det gäller Jesus, som Han var när han gick omkring i världen, så var han faktiskt både ”lerkärlet och skatten” på en och samma gång i en och samma person.

Han var både ett lerkärl och samtidigt också i sin person Guds översvinnliga kraft och person, Han är Guds Son och Han är Faderns härlighets återsken och hans väsens avbild, när han gick omkring på jorden.

Joh Ev Kap 1.

14. Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

”Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss”

”Vart kött”, detta är ju själva lerkärlet Men det fanns ju mer i detta lerkärl ”vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning”.

Jesus, när han gick omkring på jorden, var alltså på en och samma gång både lerkärlet och själva skatten (Gud själv) i detta lerkärl!

När det gäller den pånyttfödda människan, så är man faktiskt bara själva lerkärlet I SIG SJÄLV! Man är inte samtidigt också I SIG SJÄLV SKATTEN (Gud själv) i detta lerkärl (människan själv).
——

Vad är då skatten i lerkärlet ?

JO! Ef 3:17

”att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan”

2 Kor 4

7. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga KRAFTEN SKA BEFINNAS VARA GUDS OCH INTE NÅGOT SOM KOMMER FRÅN OSS SJÄLVA”!!
—

HaFo:

”Teologi enligt mailskribenten”, ”När bibeln säger att som Kristus är, sådana är vi i den här världen”,

sÅ Innebär det att man kan råka ut för att inbilla sig att man i sig själv ”till sitt innersta väsen” är mer än helt enkelt bara ett lerkärl (människa), vari det kan finnas en skatt. Som när Gud genom tron (sann tro) på Jesus bosätter sig ”I MÄNNISKAN”, utan koppling till hennes egen livsande, SOM GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE AV SJÄL OCH KROPP.
—-

Man kan också sedan råka ut för att inbilla sig, att man till ”sitt sanna innersta väsen”, i sig själv, också är själva skatten (Gud) i sitt eget lerkärl (människan).

Drar man verkligen ut mailskribentens teologi till sin spets, så innebär det att en pånyttfödd Kristen i sin ”pånyttfödda ande” kan anses vara jämställd och jämlik med Guds Son i substans och väsen och därmed också vara Faderns härlighets återsken och hans väsens avbild.

Så, ”tro” enligt denna version skulle i princip vara fråga om att ”upptäcka” sin egen nya inneboende ”pånyttfödda Jesusande” skapad till likhet med Gud själv !!!

Det är rakt upp och ner knivskarp vilseförande tro ala Trosförkunnelsen! Som är detsamma som New Age och även Gnosticismen håller på med, om att ”Du är själv innerst inne en gnista från Gud, som Du ska låta komma fram”.
——-

Eftersom mailskribenten menar, att den pånyttfödda människans ande ”är som Jesus” i denna världen! Så uppstår då frågan:

HUR KAN DET DÅ KOMMA SIG ATT ENLIGT 2 KOR 4:

SÅ SLÅR PAULUS FAST DETTA ATT DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN HAR EN SKATT I SITT LERKÄRL

VAD ÄR DET SOM ÄR SJÄLVA LERKÄRLET OCH VAD, VEM ÄR SKATTEN ?

Jo, lerkärlet är Människan, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp”.

Alltså , nu har vi slagit fast att själva Lerkärlet som Paulus skriver om: är ”MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande/hennes eget liv, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp”

OBS!

”Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss själva.

ALLTSÅ :

DET FINNS DELS ETT LERKÄRL OCH DET FINNS DELS EN SKATT OCH DET FINNS EN RELATION MELLAN DESSA TVÅ.

DENNA SKATT (Gud själv) HÄRRÖR INTE TILL SITT URSPRUNG FRÅN SJÄLVA LERKÄRLET (människan i sig själv)

DET FINNS EN ALLDELES DISTINKT OCH KLAR VÄSENSSKILLNAD MELLAN DESSA BÅDA VAD GÄLLER BÅDE SUBSTANS, VÄSEN OCH URSPRUNG, VILKET JU ALLDELES KLART FRAMKOMMER:

”för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och INTE NGT SOM KOMMER FRÅN OSS SJÄLVA”

DEN ÖVERSVINNLIGA KRAFTEN KOMMER INTE FRÅN NÅGON KÄLLA SOM HÄRRÖR FRÅN SJÄLVA MÄNNISKAN, ELLER HENNES EGEN LIVSANDE SOM GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE AV SJÄL OCH KROPP. DVS KOMMER INTE FRÅN SJÄLVA LERKÄRLET, MÄNNISKAN SJÄLV, UTAN DENNA KRAFT KOMMER UTIFRÅN OCH IN I LERKÄRLET, DVS DEN KOMMER FRÅN GUD.
——–

DETTA ÄR SKATTEN I LERKÄRLET:

”ATT KRISTUS GENOM TRON BOR I HJÄRTAT”

OCH DETTA ÄR INTE HÄR I TIDEN ETT ANDEBYTE ELLER NGN FÖRVANDLING AV MÄNNISKAN I SIG SJÄLV, UTAN DET HANDLAR OM ETT TRONSKIFTE I MÄNNISKAN SOM SKER, SOM GÖR SÅ ATT HON FÅR JESUS SOM HERRE I SITT LIV, FÅR ETT NYTT SINNELAG, EN NY VILJA OCH HÅG ATT FÖLJA GUDS VILJA ANDE OCH ORD!

MAN KAN OCKSÅ JÄMFÖRA DET MED ETT ”KÄLLFLÖDE” SOM KOMMER UTIFRÅN OCH RINNER IN I MÄNNISKAN. ALLTSÅ, LIVETS KÄLLA HAR ALLTJÄMT SITT URSPRUNG FRÅN EN KÄLLA UTANFÖR MÄNNISKAN (I EN DOMSAKT FÄLLD UTANFÖR MÄNNISKAN, RÄKNAD FÖR RÄTTFÄRDIG FÖR KRISTI SKULL.)

DET HANDLAR I TROSFÖRKUNNELSEN, OM ETT ANDEBYTE I MÄNNISKAN, DÄR DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN MENAS ATT HA FÅTT EN NY ANDE I SIG SJÄLV, SOM ÄR I ”SAMMA KLASS SOM JESUS”. DET INNEBÄR JU ATT MÄNNISKAN DÄRMED I SUBSTANS OCH VÄSEN SKULLE HA BLIVIT JÄMSTÄLLD MED GUD SJÄLV!

Vilket är detsamma som lögnen från fienden från fallets dag!!

I SAMMA VEVA KUNDE MAN JU DÅ OCKSÅ TA OCH HÄVDA från fienden, ATT LIVETS KÄLLA BLIVIT EN HELT OCH FULLT INTEGRERAD DEL AV DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN.

DVS VARFÖR INTE OCKSÅ TA OCH PÅSTÅ ATT LIVETS KÄLLA NUMERA OCKSÅ KAN FLYTA UPP FRÅN NÅGON NY , HELT EGEN STARTPUNKT INIFRÅN MÄNNISKANS EGEN ”JESUSANDE”, SOM MAN MENAR SIG HA FÅTT I DEN NYA FÖDELSEN!

ATT TALA OM MÄNNISKANS EGEN ”JESUSANDE”, SOM MAN MENAR SIG HA FÅTT I DEN NYA FÖDELSEN, ÄR FULLFJÄDRAD JDS TEOLOGI OCH REN GALENSKAP, ELLER RÄTTARE SAGT, DET ÄR EN SATANISK VILLFARELSE.
——–

Jag upprepar:

Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:42PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 11 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo upprepar:

Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!

Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, enligt Skriften, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN (Joh. Kap.14 – 17).

Inte någonstans framgår det, att dettta är knutet enbart till hennes egen livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, utan gör henne till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp.
—–

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Joh 7:37-39

Johannes 14:15, 23:

”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.”

DETTA KÄLLFLÖDE AV LEVANDE VATTEN HAR ALLTSÅ INTE !! SITT URSPRUNG FRÅN SJÄLVA DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN. SOM ATT DEN PÅNYTTFÖDDA MÄNNISKAN I SIG SJÄLV, SKULLE HA FÅTT SIN NATURLIGA LIVSANDE, SOM GÖR HENNE TILL EN LEVANDE VARELSE AV SJÄL OCH KROPP, UTBYTT TILL ETT NYTT SLAGS ANDE, SOM ÄR JÄMSTÄLLD MED JESUS I SUBSTANS OCH VÄSEN I MÄNNISKAN SJÄLV. DETTA ÄR EN FARLIG VILLFARELSE!!
——-

HaFo upprepar:

Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.

Här är nyckelorden ”att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan”!

Inte någonstans framgår, att detta är knutet enbart till människans egen livsande, som gör henne till en levande personlighet med själ och kropp. Utan det framgår att detta är knutet till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp!!

Där i helheten av människan, bor Gud och är inte knutet till ett visst ”element”, av hennes constitution, eller enbart knutet till hennes egen livsande som ger henne ett eget liv med själ och kropp.
—-

Mailskribenten säger:

”den strid som är i vårt inre gör att vi inte alltid vandra i anden, och då fattar dåliga beslut, syndar.”
——

HaFo svarar utifrån Ordet:

”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill” Gal. 5:17.

En del läser här bara in två parter som är i strid. Med den gnostiska människosynen. Med de ”tre ringarnas tolkningsmodell” av människans konstitution. Med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egna ande, så synes det vara enkelt vad som står i denna Bibelvers.

Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Påverkad av falsk lära så tolkar man det som att det är människans egen ande (där Gud bor), som är i strid mot själen och kroppen, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna sitter.

Lösningen heter då i detta falska lärosystem, att den egna livsanden ska ta kontrollen över själ och kropp. I den falska läran heter det att människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande. Lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp.

Nu ska hon så i den falska läran, åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas.
—-

Men OBS!

De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!

”de två ligga ju strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill.”

Två parter kämpar här i texten om en tredje part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden?

I en helhetsbild av vad Bibeln beskriver, så är den tredje parten, Den naturligt skapade människan, med en egen livsande, som gör henne till en intakt personlighet av en levande själ och kropp.

Köttet, syftar INTE här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution. Här syftar INTE heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.

I det här sammanhanget syftar ordet kött, på den naturliga människans forne herre – Syndanaturen. Som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur. Människan har fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen integrerad i helheten av vad människan är.

Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande.
——

VANDRA EFTER ANDEN

”Så skulle lagens krav uppfyllas oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva”. (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)

Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord under pååverkan av den falska läran från trosförkunnelsen. Och har en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution. Är fixerad vid en förenklad bild från ”de tre ringarnas förklaringsmodell” över hur Gud bor i människans egen ande.

Ja, då är det lätt att läsa in, att det i dessa ord står, att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden = vandra i DIN EGEN ande).

Då är det lätt att Läsa in, att det är människans egen ande, som ska ta kontrollen över kroppen ( att genom ande döden kroppens gärningar), där sätet för de syndiga begärelserna säges sitta. Man läser så in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution!!! Men detta är allt villfarelse!!
—–

Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger, så kommer de i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. 1. Sin egen naturliga natur. 2. Syndanaturen – köttet. 3. Den nya naturen Anden – Guds natur.

Där den naturliga människan med sin egen natur, som tjänare åt syndanaturen, kallas för att vara i ett köttsligt väsende och som tjänare åt den nya naturen Anden, kallas för att vara i ett andligt väsende(Rom. 8:8-9).

Andligt väsende, som i texten står med litet a, står där för samma sak, som när vi tidigare sett på betydelsen av ”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”. Det står alltså för Den nya skapelsen – Den nya människan. Där Jesus och den naturliga människan lever åtskilda i natur och identitet, men ändå lever tillsammans (”Nu lever inte mera jag – i liering med syndanaturen – den gamla människan – utan nu lever Kristus i mig – den nya människan – MÄNNISKAN OCH JESUS TILLSAMMANS!!

När den naturliga människan, lever i detta ”andliga väsende”. Lever i sin liering med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord. Då vandrar hon i ande – hon är då i sitt ”andliga väsende” (sin liering med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. Då vandrar hon efter Anden.

Då utför inte kroppen, de syndfulla handlingar, som köttet – syndanaturen, eljest driver henne till, när hon ställer sig själv (den naturliga människan) i syndens tjänst till orättfärdighet = köttsligt väsende.

I SITT ANDLIGA VÄSENDE. Med Jesus som Herre, ställer hon sig själv (den naturliga människan) med sina lemmar i Guds tjänst. (Rom. 6: 12-18)

Det handlar alltså inte alls om, att Guds Ande bor i människans egen ande och att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp, som Trosförkunnelsen lär. Det handlar om att hela den naturliga människan, med allt vad hon i en helhet och enhet till sin natur är, vandrar efter Guds Ande, vilja och Ord.

Det handlar om att göra tronskifte. Ställa sig själv i Guds tjänst till helgelse. Inte längre ställa sig själv i syndens tjänst till orättfärdighet. Den naturliga människan är genom sin liering med Jesus fri att välja sin Herre!!

När människan, lever i syndabekännelsen, nåden och den tillräknade rättfärdigheten. Har blicken, tankarna och sinnena riktade, mot Jesus på korset och Jesus på tronen. Ger Honom all ära. Umgås med och följer Jesus och livets Andes lag, i en liering, som harmonierar med det skrivna Ordet. Där skrift får förklara skrift. Ödmjukar sig inför Hans storhet och härlighet. Med Guds vilja på hjärtats högsäte.
Med ett sinnelag, som är berett att följa Guds vilja. Då vandrar människan efter Anden och lever i sitt ”andliga väsende”.

Hon lever då i den nya skapelsen. Lever i den nya människan. Där Jesus med sin egen natur, personlighet och identitet lever tillsammans med den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet. Åtskilda, men tillsammans i den nya skapelsen, där Jesus frigör en ”livets Andes lag” (Rom. Kap. 8)
——-

Guds Ande påverkar inte enbart eller har kommunikation enbart med människans egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp här i tiden. Detta är ett gnostiskt tänkande, med denna naturuppdelning med motsatsförhållanden och olika värdeladdningar i människan. Som fått sin fullbordan till en villfarelse i Trosförkunnelsen.

Guds Ande umgås med hela människan på alla plan av vad hon är och talar i alla sinnen. Rör vid henne fysiskt, delar känslolivet med henne och rör vid hennes innersta, även omedvetna delar av hennes väsen.

I fixeringen av människans egen livsande, upphör upphöjelsen av Gud och startar upphöjelsen och självförgudningen av människan själv.

Att fixera sig vid att det är enbart människans egen livsande som här i tiden, är inbegripen i denna nyskapelse, leder vilse och skapar i slutändan en självförgudning av människan. Så att människor inte längre ser att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud genom Guds Ande.

Guds eget liv, ska här i tiden INTE blandas ihop med människans egen livsande, hennes eget liv, som gör henne till en levande varelse av egen personlighet med själ och kropp.

En fixering vid den egna människolivsanden, leder in i förförelsen, att människan i sig själv, blir som Gud i sin egentliga personlighet redan här i tiden . Alltså såsom en Gud redan här och nu. Då äter människan av trädets frukt igen och tror att hon kan bli såsom Gud redan nu.

Hon sägs, så enligt Ekman och trosförkunnelsen, att hon ska lära sig leva ut det Gudomliga livet, deponerat i hennes egen ande (som dock inte finns där – det leder till tekniker som används i många andra än kristna sammanhang) och man hamnar så i en ockultism med onda andars spel av övernaturliga ”tecken och under som ska bedra jämväl de utvalda”.

( Nu har ju Ekman gjort 180 graders omvändning från att ta avstånd ifrån katolicismen, till att bejaka den, naturligtvis utan att ha ändrat sig och han lyckas med konststycket att ändå få ”folket med sig från LO”. Hur skrämmande som helst och ändå bejakat av kristna ledare för övrigt, som tillsammans är på väg att förbereda människornas sinnen och hjärtan för en ”annan Jesus, ett annat evangelium och en falsk ande, som man benämner vara Guds Ande”.)
—–

Det är den sanne Guds Ande utifrån Ordet, som vi ska vara beroende av. Beroende av till hela vår människa. Han vill umgås med allt vad vi är.

Vi ska vara fixerade vid Jesus, försoningen, Guds Ande. Det ger faktiskt ett annat ljus över Ordet. Vi behöver se att Guds Ande är Hans liv och människans egen livsande, är hennes eget liv (ordet ande betyder egentligen andedräkt), som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp. Vi ska inte blanda ihop dessa och inse att det inte är människans egen ande som byts ut eller går igenom en naturförändring i sig själv.

Hela människan gör tronskifte, till att inte längre tjäna syndanaturen utan tjäna en annan Herre. Jesus, Hans Ord och vilja. Med en Livets andes lag integrerad i hennes väsen. Den naturligt skapade människan blir lierad med Guds eget liv, Guds Ande.

Detta för fokus dit där det hör hemma. Till Gud och Guds Ande. Det upphöjer Gud. Den lära som nu är i omlopp upphöjer människan till Guds nivå här i tiden. Det sker genom fixeringen vid människans egen ande. Talet om människoanden som den egentliga personligheten och att den blir skapad till likhet med Gud.

Man kan alltså inte säga att antingen anden, själen eller kroppen, var för sig blivit född på nytt eller inte.

Pånyttfödelsen är den återupprättade Gudsgemenskapen, där Guds Ande här i tiden bosätter sig i människans väsen. Denna nya skapelse. Den naturliga människans (med egen livsande som här i tiden gör henne till en levande personlighet av själ och kropp) liering med Guds Ande, leder i evighetens värld, i uppståndelsen, till en förvandling av allt det människan här i tiden var av ande, själ och kropp, från dödlighet till odödlighet (1 Kor. Kap. 15).

Från Guds avbild här i tiden till att ”Gud blir allt i alla” hos de som hör honom till i evighetens värld. Vi ska bli Honom lika, säger Johannes. Men tillägger att vad det egentligen innebär är ännu inte uppenbart (1 Joh. 3:2)

Det finns människor som Stanley Sjöberg och Alf Nilsson, som menar att detta ord pekar på att alla människor en dag ska vara räddade. Det är så vilset som det någonsin kan bli och stämmer inte alls med en helhet av allt Guds Ord!!

Gud kommer att ”bli allt i alla” av dem som äger en sann tro på vem Jesus ÄR och som hjälplöst förtröstar till offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod PÅ KORSET!

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:45PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 12 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Jag håller med Reichman som tycks mena, att vi aldrig ’blir Gud i oss själva’, inte ens i evighetens värld. Han verkar också rikta uppmärksamheten på detta att: ’och så skall Gud bliva allt i alla’.

HaFo:

Nog är det så att Gud i sig själv, alltid kommer att förbli en treenighet, men också samtidigt vara ’allt i alla’ i evighetens värld i de som hör Honom till vid en sann tro på vem Jesus ÄR OCH HJÄLPLÖS FÖRTRÖSTAN FÖR SIN SYND TILL BETYDELSEN AV OFFRET AV KRISTI PERSONS (GUD OCH MÄNNISKA FÖRSONADE/FÖRENADE) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET. SOM JOHANNES DÅ UTTRYCKER DET: ”VAD VI SKA BLI ÄR ÄNNU INTE UPPENBART, MEN ETT VET VI OCH DET ÄR ATT VI SKA BLI HONOM LIKA”

(1 Johannesbrevet 3:2; ”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika.”

Vad det nu egentligen konkret riktigt innebär, när det står att ”Gud blir allt i alla”, då underförstått de som hör honom till!)
—

Paulus behandlar ngt av detta om vad som ska ske i den troende människans kroppsliga uppståndelse i 1 Kor. Kap. 15

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+Kor&kapitel=15

————————–

HaFo:

Visst är det väl så, att när vi kommit till det som beskrivs i Upp 22, så har det som beskrivs 1 Kor 15:28 redan förut innan dess skett.

’Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla’. (1 Kor. 15: 28)

Visst är det så, att de som i Upp 22 nämns, som de tjänare som skall tjäna honom och se hans ansikte och som har hans namn tecknat på sina pannor, inte är Gudar i sig själva, men tillhör den skara där ’Gud är allt i alla’ av de som hör honom till.

Dessa är faktiskt tjänare åt Herren Gud! Det är ännu inte ens i evighetens värld fråga om en alldeles ’total jämlikhet’ mellan Herren Gud själv och dem som Han ’är allt i alla i’.

—-

Fortfarande är det Herren Gud själv som är själva ’kraftkällan’ som upprätthåller och driver alltsammans.

’Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter’

Det nya Jerusalem i Upp 21

22. Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.

23. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.

Upp 22

1. Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron

2. och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.

3. Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom

4. och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor.

5. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.”
———

På vandringen mot detta mål, är det nyttigt att förstå den bild Bibeln tecknar av den troendes tre naturer här i tiden.

Något som mailskribenten och andra intresserade, kan ta del av genom att verkligen ”lusläsa”

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H4Bok.htm

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 6:59PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 13 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten undrar:

”Men på vilket sätt är du en ny skapelse Hafo??”
—–

HaFo:

När en människa (T.ex. HaFo) påverkats av Guds Ande, så att hon/han ser sin synd och behovet av försoning med Gud och sätter sin förtröstan till, den Jesus ÄR av Gud själv kommen i kroppslig gestalt, sätter sin förtröstan till offret av Kristi persons KROPP OCH BLOD PÅ KORSET, sätter förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud, genom Jesu försoning och börjar umgås med Jesus, beskriver Bibeln att det i den människan sker en Andlig pånyttfödelse. Människan säges då bli en ny skapelse (2 Kor. 5: 17 – 21). Vad handlar detta då egentligen om?

När det gäller ande, själ och kropp. Människans konstitution i förhållande till syndens natur och Guds Ande, så försöker man skapa en enkel logisk bild med några enstaka ord ur Bibeln. Ngt. som inte stämmer med den bild Bibeln som helhet ger oss från bl.a. Rom. 6-8 kap.

Eller så inte stämmer med Jesu avskedstal (Joh. Kap. 14 – 17), där Han pekar på hur Guds oupplösliga enhet av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag är Herren”, ska bo i MÄNNISKAN, utan att där överhuvudtaget nämna människans egen livsande i sammanhanget!

Eller när det talas om att MÄNNISKAN (inte bara hennes egen livsande) blir en ny skapelse.
Vi behöver i ljuset av övrigt från Guds Ord se vad det nya är som kommer in enligt 2 Kor. 5: 17 – 21).

Vad är det nya i den nya skapelsen som här kommit in? Vad eller vem är det som är den nya skapelsen? Är det en viss komponent av människan som är en ny skapelse? Är det en viss del av människan som blivit ny? Är det nya eller den nya människan, något som aldrig har funnits förut? Är det människan i sig själv som blir ny?

”Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit” (2 Kor. 5:17)

OBS!

Det står inte här, att någon i sig själv, är en ny skapelse! Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen livsande nämns överhuvudtaget inte!!

(Men människans egen livsande som gör henne till en levande varelse med själ och kropp, har i trosförkunnelsens förvanskats till att människan i sig själv i pånyttfödelsen, i sin egentliga personlighet blir enligt Ekman ”skapad till likhet med Gud.)
—-

Men OBS! vad som här står, är att om någon är i Kristus och att något nytt har kommit in, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst ”element” i människans konstitution? Är det människan i liering med syndanaturen? Vad är det nya som kommer in?
—–

Det är inte ett visst ”element” i människans egen konstitution, som är en ny skapelse. Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, Som TILLSAMMANS, är den nya skapelsen.

Det nya som kommit in, är INTE något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in, är att människan nu även fått del av Gudomlig natur.

Det nya som har kommit, är delaktigheten av en tredje natur, Gudomlig natur. Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu lever tillsammans med Kristus och Hans egna identitet och natur.

Förenade men ändå här i tiden åtskilda. Precis som syndens natur och människans egen natur här i tiden var förenade, men ändå åtskilda.
———

Den nya människan, den nya skapelsen, är här i tiden två naturer. På samma sätt som den gamla människan är två naturer. I båda fallen är här i tiden, den naturliga människans egen natur intakt, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av ”elementen” i sig.

Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.

Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och som i sig själv är en ny skapelse, när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit.

Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Guds Ande vilja och Ord i sitt liv.
—

I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget, att det är ett andebyte av människans egen livsande som sker. Att det redan här i tiden sker en naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv.

(Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan).

Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre.

Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!

Vad är det som kommit in i den nya skapelsen? Jo, delaktighet av Gudomlig natur. Guds eget liv integreras (det bästa ord som jag tror kan användas för att beskriva bilden från Bibeln) i MÄNNISKAN.

Inte någonstans framgår att det är knutet enbart till hennes egen livsande, utan till en enhet och helhet av allt vad människan är: MÄNNISKAN, den naturligt skapade, där hennes egen livsande, gör henne till en levande personlighet av själ och kropp.

Där i helheten av människan, bor Gud och inte knutet till ett visst ”element” av hennes konstitution.
Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har Blivit LIERAD MED HONOM.

På samma sätt träder bilden fram när det gäller syndens natur integrerad i MÄNNISKAN (ingen anknytning till en viss del av henne). Köttet är hennes liering med denna natur. Men ordet kött används också i översättningar för bara syndens natur och ibland för ordet på enbart kroppen. Vilket kan förvirra.

Vad är då den nya skapelsen?

Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller ”element” av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad. Det är lieringen MED HONOM, som är den nya skapelsen.

Fixeringen vid människans egen livsande i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden. Bibeln talar aldrig om att den egna människoanden blir född på nytt.

Den säger om någon (hela den naturliga människans natur) ÄR I KRISTUS, så är hon en ny skapelse. Bibeln talar om att Gud bor i människan (i helheten av vad människan är och sysslar inte vid en fixering vid människans egen livsande) På samma sätt talas det om synden, att den bor i människan och inte heller framstår att det handlar om en fixering vid människans egen livsande eller en speciell del av människan.
——-

Det sker ett tronskifte i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, vilja och Ord.

Det är samma människa, som var andligt död (skild från Gudsgemenskapen) i överträdelser och synder, som gjorts levande (förenats med Gud igen). Detta är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse , som Trosförkunnelsen lär, när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit.
Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Guds Ande och Ord i sitt liv.
——–

I den felaktiga fixeringen vid människans konstitution och hennes egen livsande. Med bilden av de tre ringarna och Guds boplats i människans egen ande, uppstår misstaget att det är ett andebyte av människans egen ande som sker.

En redan här i tiden naturförändring av människans konstitution och egna natur i sig själv säges i Trosförkunnelsen ske. (Enstaka Bibelord kan styrka tanken på ett andebyte i människan, men helheten av den bild Bibeln ger, är att det handlar om ett tronskifte i människan).

Helheten av Bibelns framställning ger bilden av ett tronskifte i människan, där den naturliga människan med sin egen natur, i sig själv, fortfarande här i tiden, är intakt, men får en ny Herre.

Skillnaden mellan före och efter pånyttfödelsen, är alltså inte här i tiden ett andebyte, utan ett tronskifte i människan!

Den troende har blivit delaktig av Gudomlig natur. Som en integrerad del av hela hennes väsen. Den troende har Blivit lierad med Honom.

Den nya skapelsen är människans liering med och delaktigheten av det Gudomliga livet. Det är inte människan i sig själv, eller någon speciell del eller ”element” av hennes konstitution, som i den här tiden blivit nyskapad.

DET ÄR LIERINGEN MED HONOM SOM ÄR DEN NYA SKAPELSEN så att ”kraften ska befinnas vara Guds och inte något som kommer från människan själv”!!
——–

Fixeringen vid människans egen LIVSANDE i pånyttfödelsen leder vilse, när det gäller att försöka förstå hur det hela fungerar här i tiden.

Bibeln talar aldrig om att den egna människoanden blir född på nytt!! Var kan någon påskriva ngt sådant!
Den säger om någon (hela den naturliga människans natur) är i Kristus så är hon en ny skapelse. Bibeln talar om att Gud bor i människan (i helheten av vad människan är och inte handlar om en fixering vid människans egen livsande som gör henne till en levande varelse med själ och kropp).

På samma sätt talas det om synden, att den bor i människan och inte heller där som en fixering vid människans egen livsande eller en speciell del av människan.

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 7:09PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 14 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten undrar med adress till mig HaFo:

”Eller är du bara en tillräknad ny skapelse. Har Gud fel när han säger att du och jag är en ny skapelse?? Att vi har Kristi sinne? Att genom hans löften blir vi delaktiga av Gudomlig natur? Var finns din Gudomliga natur? Min sitter i min pånyttfödda ande där hans lag är skriven.”
—–

HaFo:

Nej, jag är inte bara en tillräknad ny skapelse, utan jag är en enligt Skriftens fullhet, en ”ny skapelse i Kristus” på grund av Hans förtjänst!! Detta är inget som jag är i mig själv, på grund av ngn förvandling i mig själv, eller ngn förvandling av min ”egen livsande”, som gör mig till en levande varelse med själ och kropp, utan uteslutande, är jag en ”ny skapelse”, på grund av vad min ställföreträdare utförde, när Gud själv bar fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod på korset!

Min ”Gudomliga natur”, finns enligt Skriften i att Gud hos den troende har ”bosatt sig i människan”, utan att detta säges vara knutet till ngn människans egen livsande, utan att det är knutet till MÄNNISKAN, alltså knutet, till en helhet av allt vad människan är, med en livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp!
—

Ordet lär:

”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig”

I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.

Hon är nu enligt Trosförkunnelsen, i sin egen livsande (enligt den läran, sin egentliga identitet), en ny skapelse. Hon säges vara en ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet är hon nu enligt Trosförkunnelsen och enligt Ekman från hans band och litteratur:

”skapad till likhet med Gud”. Underförstått skapad till likhet med Jesu identitet och natur. Underförstått enligt läran, så är den troende människan därmed i sin egen ande, enligt läran hennes egentliga personlighet, där med ”Guds hela potential, färdig att förlösas”, enligt läran och därmed framställd såsom en gud redan här i tiden!

Detta är helt falskt och förunderligt, att kristna ledare och kristna sammanhang, är så vilset ute idag, så att de bejakar denna förförelse och obekymmrat inbjuder företrädare för denna falskhet in i sina sammanhang!!

Detta är inte vad Bibeln lär. Utan utgör ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons ”uppenbarelsekunskap” och med rötterna ytterst i Gnosticismen.
——-

Detta är vad som gäller:

Gud sägs bo i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur (Då hade inte människan varit räddningsbar!) (Se Rom. kap. 7).
—-

Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – ”Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig”, innebär INTE att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.

INTE heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus, som är hennes hela och totala identitet och personlighet. Så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet.

Nej, de lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.

”Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen – gamla människan – erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan – erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)”

”I mig” och ”Han som är en ny skapelse”, står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever ”I mig” (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus ”I mig” – i ” Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.

Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet ”I mig” – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans ”i mig”, i ”Han som är en ny skapelse” – Den nya människan.

Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet, tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet. De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.

Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gud, Gud själv kommen i kroppslig gestalt. Ett i identitet, personlighet och natur (”Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen”).

Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud, i den ende Gudens oupplösliga sammansatta enhet av Fader Son och Ande i ”Jag är Herren, Herren ÄR en”.

Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld når full enhet med Gud enligt Johannes: ”vad vi ska bli är ännu inte uppenbart, men ett vet vi att vi ska bli honom lika”

(1 Johannesbrevet 3:2

”Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det är ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gång uppenbaras, skola vi bliva honom lika..”) Vad det nu egentligen kommer att innebära!?

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 7:33PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 15 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

Mailskribenten säger:

”Som jag då tror, så gäller detta bibelord den inre människan vår ande, och det handlar inte om att vi ska bli som Gud som du vill pådyvla, utan att vi ska vara lik honom som Adam var i lustgården.”
——

HaFo:

Här kommer vi då till den första falska *****lbiten i Trosförkunnelsen lärosystem:

Att Adam var ”i Guds klass och position”. Jag återger vad några trosförkunnare lär, både kring människosynen kring den troende människan och lägg speciellt märke till Copelands (som Ekman högaktar!) syn på likheten mellan Adam och Gud, i vilken position som den troende då sägs hamna:

Kenyon:

Du är lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus Kristus var det. Varje människa som blivit född på nytt, är en inkarnation. Den troende är lika mycket en inkarnation som Jesus av Nasaret var det. (The Father and his family – sid. 100 och Hagins Word of faith – sid. 14.)

Hagin:

Människan blev skapad för att vara Gud lik. Gud gjorde oss till väsen av samma klass som han själv. (The God kind of life – sid. 35 – 36.)

Copeland:

Gud och Adam såg verkligen lika ut. Om du låter Jesus och Adam stå vid sidan av varandra, skulle de se, handla och höras likadana ut. Likheten ligger i att de handlar lika och är lika. Alla Guds attribut, hela Guds auktoritet, allt av Guds tro, alla Guds egenskaper blev nedlagda i den människan … Adam var inte underordnad Gud.

Orsaken till att Gud skapade Adam var hans önskan att reproducera sig själv. I Edens lustgård gjorde han det. Adam var så lik Gud som det går att bli. På precis samma sätt som Jesus då han kom till jorden sa Adam: Om du har sett mig, har du sett Fadern”.

Adam i Edens lustgård var Gud manifesterad i köttet … Du har samma kreativa tro och egenskaper på insidan av dig, som Gud brukade då han skapade himmel och jord … varje kristen är en gud. Du har inte en Gud inne i dig, du är en!

Nya testamentet kallar Jesus för den förstfödde. Ordet född började ringa i min ande. Medan jag låg och tänkte på dessa saker, talade Guds Ande till mig: ” Son få tag i detta .. en återfödd människa slog satan. Den förstfödde bland många bröder slog honom.

Du är den verkliga bilden och verkliga kopian av den människan … om du har samma kunskap i Guds ord som Jesus hade, så kunde du utföra samma verk, för du är också en återfödd människa”. När jag läser i Bibeln där Jesus säger ” Jag är ”, säger jag: ja, jag är också!

( The Authority of the Believer 4, band 01 – 0304, Following the Faith of Abraham, band 01 – 3001, Force of love, band 02 – 0028, Now we are in Christ Jesus – sid. 16 – 17, 23 – 24 , What happened from the Cross to the Throne, band 02 – 0017.)
——-

Benny Hinn:

Kristna är små gudar. Vi är små messiaser. Vi är allt som Jesus någonsin var. Gud kom från himmelen, blev en människa, gjorde människor till små gudar, gick tillbaka till himmelen som en människa. Jesus står över Fadern som en människa. Jag står över demoner som Guds son. Är du hans avkomma? Är ni hans barn? Då kan ni inte vara människor! Det kan ni inte. Gud föder inte kött.

(Our position in Christ, The word made flesh – videoband – 255.)
——

Earl Paulk:

Precis som hundar föder valpar, så föder Gud små gudar. Innan vi förstår att vi är små gudar och börjar att handla som små gudar, kan vi inte ge uttryck för Guds rike. (Satan unmasked–sid. 96 – 97)
—-

John Avanzini:

Guds Ande kungör på jorden idag vad som varit hans avsikt genom tiderna .. att han kopierar sig själv på jorden. (The end time manifestations of the sons of God, band 1)
—–

Casey Treat:

Jag är en verklig kopia av Gud. När Gud ser i spegeln, ser han mig. När jag ser i spegeln, ser jag Gud. Eftersom jag är en verklig kopia av Gud, kommer jag att uppföra mig och handla som en Gud. (Believing in Yourself, band.)
——-

HaFo:

På grund av denna helt vansinnigt sjuka upptakt i Trosförkunnelsen genomfalska lärosystem ovan, så skrev jag Häftet:

Var Adam en Gud?

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm

Hoppas att alla, även lusläser den med anledning av mailskribentens citerade rader ovan! Jag återger en del av Häftet som en introduktion här:
——–

Vilken konstitutionell sammansättning och tillstånd befann sig Adam och Eva i före fallet?

Den frågan är av betydelse, enär Trosförkunnelsen hävdar att:

1.Adam var en ande, fullt jämställd och lik Gud. Såsom en Gud. Denna tidsålders Gud.

2.Att Adam som ande dog. Dog andligen, skildes från Gud och fick en djävulsk natur i sin personlighet.

3.De hävdar att Jesus också dog denna andliga död, skildes från Gud och att Jesus genom en nyfödelse , åter är i Adams ursprungliga ställning och konstitutionella sammansättning utifrån sin pånyttfödelse i dödsriket..

4.De hävdar att den pånyttfödda människan, i sin egen ande (enligt deras lära människans egentliga personlighet), äger denna position och konstitution i sin pånyttfödelse, som man falskt menar att Jesus erfor.

Är detta sanning eller lögn?

(Läs vidare i Häftet, Var Adam en Gud och fundera vidare på den frågan!)

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm
——

Jag citerar lite vidare från Häftet:

Vad kan vi utläsa ur skapelseberättelsen kring Adams position och konstitution?

”Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa och så blev människan en levande varelse … Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött..

… Då sade ormen till kvinnan: ingalunda ska ni dö, men Gud vet, att när ni äter därav (Den förbjudna frukten), ska era ögon öppnas, så att ni blir som Gud och förstår, vad gott och ont är

… Gud sade: Se mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår, vad gott och ont är. Må han nu inte räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta och så leva evinnerligen. Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård…”

(1 Mos.2:7,22-23, 3:4-5, 22-23)

Här framgår det ingenstans att Adam till sin konstitution var jämlik med Gud!!

Han var inte en ande väsenslik med Gud, utan var klart skapad av Gud till en levande oskuldsfull varelse som inte visste skillnad på ont och gott. Med kött och ben och inget andeväsen!!

Helt beroende av direktiv och underordnande under Guds vilja för sin utveckling fram emot att nå full enhet, gemenskap med Gud. Veta vad som var ont och gott. Få äta av Livets träd och i det tillståndet leva i evighet.

Djävulen frestade Adam och Eva med att bli som Gud på en gång. Ulf Ekman hävdar att det kunde han göra därför att de inte insett att de redan var som Gud!

En mycket märklig Gud som inte ens vet att han är en Gud! Är inte ett av Guds attribut just att Han är allvetande? Ekman är så ute och cyklar med punktering på bägge däcken, så man bara inte vet om man ska skratta eller gråta. Men man måste väl gråta över, att det finns så många människor som låter sig manipuleras och duperas av denne villolärare och falska profet!
——-

När det står att Gud blåste in livsande i människan. Då läser en del in att det är Guds Ande som blåses in. Så att människan i sig själv, innerst inne är en gnista av Gud. Så att människans egen livsande och Guds egen livsAnde, ursprungligen var ett och detsamma eller likadana till sin natur!

OBS! Men var står det?

Det tänkandet härrör från gnosticism, som senare kopplats samman med grekisk och hellenistisk filosofi. Till en slutprodukt i Trosförkunnelsen, att människans egen livsande är gudomlig, totalt väsensskild från själ och kropp, dit det mänskliga och onda placeras i en motpolsställning till varandra.
—–

Denna gnosticism köper så kristenheten, istället för att se enheten och helheten av livsande, själ och kropp i människans konstitution. Där hennes egen livsande, hennes eget liv, gör henne till en levande varelse av själ och kropp. Oavsett om hon är lierad med Gud, genom Hans Ande integrerad i denna helhet, av allt vad människan är, eller inte.

Gud blåste inte in sin EGEN LIVSANDE, in människans egen livsande, utan blåste in i människan hennes egen livsande, till att bli en levande varelse av själ och kropp (”kroppen är utan ande död”), så att hon därmed blev en levande varelse av själ och kropp!
——

Adams egna ursprungliga livsande var inte i väsenslikhet med Gud. Men den egna människolivsanden var av evig natur (Gud ”lade evigheten i människans hjärta”). Gud lade dock även integrerat in sin egen avbild i Adams väsen. Adam var genom Guds Ande, integrerat i sitt väsen, lierad med och levde i gemenskap med Gud. Med sin vilja, oskuldsfullt

(ingen syndanatur var före fallet integrerad i Adams väsen)

underordnad Guds vilja och direktiv. Gud var Adams Herre och ledstjärna. För en utveckling fram till full Guds gemenskap med odödlig själ och kropp tillsammans med Gud. Framemot att få äta av Livets träd och leva evigt i det tillståndet.
——-

Det framgår av Bibeltexten att Gud nu genom fallet, där Adam förlorade sin liering och gemenskap med Gud, även tvingades att lägga människan under den kroppsliga dödens tillstånd, så att hon inte permanent skulle förbli i sin fallna belägenhet för evigt. Utan möjlighet att kunna räddas.

Räddningen behöver alltså ske under den kroppsliga dödens villkor. Därför inkarneras Guds Son, Gud själv in i kroppslig gestalt. Och är därmed även underställd den kroppsliga dödens villkor. För att i sin jordiska kropp (Gud och människa förenade), undanröja den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och skaffa försoning och upprätta gemenskapen mellan Gud och människa, där i sin jordiska kropp, Kristi persons kropp.

Han skulle även besegra den kroppsliga döden, så att människan i evigheten, genom den återupprättade gemenskapen och lieringen med Gud, genom Guds Ande integrerad i sitt väsen, så i evighetens värld, skulle kunna nå det mål, som var ämnat för Adam, att genom utveckling i Guds gemenskap kunna nå fram till, att ”Gud blir allt i alla”, som nu via Jesu försoning och att de som kommit till en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset kan ske.

Detta skeende har nu förflyttats till människans kroppsliga uppståndelse, där hon genom tro på Jesus kommer att få gå in i en evighet i Guds gemenskap, med en odödlig evighetskropp, där ”Gud är allt i alla” i de som hör honom till i evighetens värld.
—–

Man kan konstatera att Trosförkunnelsens lära kring Adam, som fullt väsenslik med Gud är falsk. Att det inte är full jämställdhet och likhet i konstitutionen mellan Adam före fallet och vare sig Gud eller Jesus i sin jordiska kropp eller Jesus efter sin uppståndelse eller människan efter pånyttfödelsen.

Trosförkunnelsens första lärotes om Adam som jämlik och väsenslik med Gud är alltså helfalsk.
Svaret blir således på den första kapitelrubriken: Nej, Adam var inte såsom en Gud!

Adam före fallet är den naturliga skapade människan, med egen mänsklig livsande som gör henne till en egen levande varelse av själ och kropp, utan syndanaturen integrerad i sitt väsen och inte heller underställd den kroppsliga dödens tillstånd. Adam och Eva lever i en oskuldsfull liering med Gud, där människan genom att underordna sig Guds vilja och direktiv, är stadd i en utveckling, framemot full gemenskap, i ett rättfärdigt och evigt odödligt tillstånd, där man ska för evigt leva tillsammans med Gud.
—–

Den falska utgångspunkten med Adams konstitutionella väsenslikhet med Gud utgör, tillsammans med den falskt, strikta uppdelningen av anden som hela och enda personligheten och i motpolsställning till själ och kropp, grunden till den falska JDS – läran.

Trosförkunnelsen lägger ju den första falska *****lbiten med synen på Adam (alltså människan före fallet) som identisk med Gud i konstitutionen.

De bygger vidare med att inte se människan som en enhet och helhet av ande, själ och kropp, utan anden som egentliga och hela identiteten och personligheten. De bygger vidare med att människans ande dog (hon skildes från Gud) och fick en syndens och i den mest extrema läran i Trosförkunnelsen, en satanisk natur.

Jesus framställes här som ett slags mellanting mellan Gud och människa med större betoning på sann människa (Gud blev människa heter det). Men Gud blev inte människa, utan ÄR I KRISTI PERSON GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE!! ÄR ”ALL (GUDS) FULLHET LEKMALIGEN”! ÄR ”KRISTUS KOMMEN I KÖTTET”!

Precis som med Adam, så dör Jesu andligt i Trosförkunnelsen ( = skiljs från Guds gemenskap. och får syndig (satanisk i en del framställningar) natur. Jesus föds på nytt med en Gudomlig Ande och kommer åter i Adams position och konstitution som lik Gud.
—–

Den pånyttfödda människan säges så på samma sätt, få en ny gudomlig ande (med litet a. Därav småjesusar och som smågudar enligt Hinn) och är i sin egen livsande – enligt läran – i sin egentliga personlighet – i samma (påstådda) position och konstitution som Adam före fallet och Jesus efter uppståndelsen!

Denna slutledning kan de göra utifrån synen på människan, med strikt uppdelning av ande, själ och kropp. Där livsanden är egentliga, enda och hela personlighetens centrum och som står som motpol till själ och kropp (Gnosticism). Där Gud bara kommunicerar och förmedlar sig till ”människoanden” genom uppenbarelsekunskap.

Medan själen och kroppen står under djävulens inflytande genom sinneskunskap. Därför ska anden ta kontrollen över själ och kropp, som därigenom frigöres från djävulens inflytande. Och så kan hos människan, som Ekman lär, ”hela Guds potential färdig att förlösas i människans egen ande, flöda fram”.
—–

Detta ska ske, genom att inte lyssna till sinneskunskapen som kommer från djävulen. Man ska genom olika tekniker tillägna sig uppenbarelsekunskap till sin egen ande. Man ska se sin position i den egna livsanden som återupprättad gud. Denna tidsålders gud i Adams position och så återerövra från djävulen det han stulit. Överflöd på livets alla områden.

JDS – läran med dess konsekvenser, att människan redan här i tiden, blir som en gud och den samtidiga hädelsen av Jesus och Gud, som den inrymmer, är naturligtvis allvarligast. Men den är ändå bara klimax i ett helt falskt tros – läro – och tankesystem, introducerad av en villoande.

Vi behöver vederlägga JDS – läran och samtidigt vederlägga och förkasta hela trossystemet i Trosförkunnelsen!

Då behöver vi också se detta med konstitutionen på Adam före fallet. Människan efter fallet. Jesus som Sann Gud och sann människa. Jesus efter uppståndelsen. Människan efter pånyttfödelsen. OCH SKILLNADEN MELLAN ALLA DESSA.
——-

Trosförkunnelsen har alltså en falsk syn på människans konstitution. En falsk syn på Jesus som Kristus, Sann Gud och sann människa (bara handlar det där om ord och inte i praktiken av den falska läran!). Som konsekvens härav uppstår en falsk försoningslära i JDS – läran. Där Jesus dör andligen (skiljs från Gud), försoningen sker i dödsriket, där också Jesus föds på nytt. Detta leder till en falsk konsekvens i människans pånyttfödelse. Till att hon får en ny, egen gudomlig ande, i sig själv, så att hon blir som en Gud, redan här i tiden.

Lägg därtill en falsk troslära med rötter i Christian Scince och New Thought, så har Du en komplett villfarelse.

Kring detta med trosläran, så se följande länkar:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/Tro¬_Rot.htm

http://hem.spray.se/harry.forsgren/NewAge.htm
——–

Om detta falsarium kan läsas mer ingående i de tidigare Häftena:

”Dog Jesus både andligt och kroppsligt” och ”Den andliga striden – tvekamp eller triangeldrama”.

Där framgår också vad det blir för konsekvens av detta falska lärosystem. Även vilken annorlunda betydelse, som ligger bakom det synonyma kristna språket i Trosförkunnelsen.

Men eftersom Trosförkunnelsen dels hävdar, att Jesus genom sin andliga död (åtskillnad från Gud) och nyfödelse, återfick samma position och konstitution, som Adam före fallet och att den pånyttfödda människan, i sin egen livsande, som den egentliga personligheten (enligt läran), också äger denna position och konstitution som Adam hade – alltså är såsom en Gud redan här i tiden, så finns det ytterligare en del frågeställningar som är av betydelse.

Så snälla, lusläs vidare hela Häftet:

Var Adam en Gud?

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H3Bok.htm

Forts mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst h HaFo Jun 11, 2012 – 7:47PM Re: Märsta Pingst

Inlägg 16 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo:

(den som vill ge kommentarer till allt ovanstående och underföljande och som kan fylla en funktion för människor att ta del av, välkomnar jag att göra det på Min Åsikt, eller i mail direkt till mig, som jag så kan vidarebefodra!):

Avslutar med att återigen försöka peka på vad som är kärnan i den förförande anden och läran ifrån Trosförkunnelsen om att Jesus skildes från Gud och som besmittar hela den övriga läran, från att Adam är skapad till likhet med Gud, fram till att den pånyttfödda människan är skapad till likhet med Gud, så att hela detta lärosystem handlar om en uppenbar villfarelse.
———

För att Jesus ska vara Kristus tecknar Bibeln följande scenario:

Jesus lämnar härligheten hos sin Fader. Inkarneras via Marias moderliv. Blir sann människa och är tillika Sann Gud. Bilden av Honom. som den lidande tjänaren, behöver på alla punkter stämma med Ordets utsaga.

På korset ska försoningen vara avslutad. När Han ropar att det är fullbordat och förlåten i templet rämnar och Gud visar, att människan är välkommen, att ha gemenskap med Honom, då är försoningen i Kristi person avslutad.
——

Gud dör inte i Kristus, som Ekman och en del andra hävdar. Då är inte Jesus Sann Gud. Gud var i Kristus och försonade människan med sig själv. Det är detta som är undret hela tiden. Just genom att Jesus är sann Människa och Sann Gud, ända tills Han utbrister, att det är fullbordat och i Dina händer anbefaller jag min ande, kan försoningen ske och fullbordas där – i Jesu jordiska kropp på korset!

Människa och Gud skulle, ”förenade i en enda kropp (Kristi persons kropp av Gud och människa förenade), skaffa försoning med Gud, sedan Jesus, genom korset, hade i sin person dödat ovänskapen”.

”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
——-

Gud dör inte i Kristus. Behöver inte heller göra det, för människans problem ser inte ut så. Inte heller kan Han göra det.

Inte heller behöver Jesu skiljas från Gud (dö andligen) Människans problem ser inte ut så. Utan ”sedan Han genom blodet på Hans kors hade berett frid… har Han nu skaffat försoning i Hans jordiska kropp”.

Människans problem ser ut så, att hennes förste ställföreträdare Adam misslyckades och skildes från Gud. Hennes nye ställföreträdare, Jesus (Rom. kap. 5), övervinner detta problem genom att aldrig skiljas från Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som “all (Guds) fullhet lekamligen”.

Jesus lämnade aldrig Guds vilja och lierade sig aldrig med synden, så att Han skildes från Fadern (dog den andliga döden) och behövde aldrig pånyttfödelse, som Trosförkunnelsen lär att Han behövde.

Han var enligt Rom. Kap. 8 “Född I syndigt kötts gestalt”… men ”fördömde synden i köttet”. Han blev alltså aldrig synd, andligt död, skild från Gud, som Trosförkunnelsen hävdar. Han levde hela tiden, oavbrutet i den Andliga lieringen och föreningen med Fadern, i den ende Gudens person av Fader Son och Ande, i den sammansatta enhet, som grundtexten talar om, när det står att ”Herren är en”. Detta handlar om en sammansatt enhet beskriven av Jesus i Joh. Kap. 14 – 17.
——-

Jesu kroppsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Det står att Han dog bort från synden och inte in i den, som Trosförkunnelsen hävdar!

Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom kroppsliga döden på korset. Då när Jesu blod och lekamen offrades till försoning mellan Gud och människa. Det är Jesu Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod (Kristi kropp för Dig utgiven – Kristi blod för dig utgjutet!), som är offret som sonar synden och inte att Gud och människa skiljs åt i Kristi person!!

Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga människan Jesus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff.

Utan också just genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria liering med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden där (skildes från Fadern), utan besegrade den andliga döden (åtskillnaden från Gud) där på korset och var hela tiden samtidigt sann Gud.

I Jesu syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, som människans nya ställföreträdare, detroniseras syndens konsekvenser över människan och hennes andliga död, åtskillnad från Gud.
—–

Jesus proklamerar även på korset att Han är sann Gud. Han förlåter rövaren dennes synder. Någonting som bara Gud kan göra, är att förlåta synder, enligt Skriften. Han inbjuder sedan rövaren, att idag, vara med Jesus i paradiset.

I dödsögonblicket säger Jesus: I Dina (Gudomens ) händer, anbefaller jag (personligheten – hela människan) min ande (integrerad i hela personlighetens väsen ).

Enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består således igenom åtskiljande från Gudamänniskans kropppsliga död och för att så återförenas med kroppen i den kroppsliga uppståndelsen uppståndelsen.

Här förverkligas enheten mellan människoanden/själen i Jesus och Guds Ande – Gudomen i Jesus.

Här ser vi två viktiga saker väldigt klart. Dels att människans ande inte är detsamma, som hennes hela personlighet, utan att den är integrerad i hela personlighetens väsen. Vi ser också här att Guds Ande inte bor i uteslutande, enbart i människans egen livsande, utan också är integrerad med människans hela väsen, utan att vara identisk med människans egen livsande. Gud säges bo i människan, när hon kommit till tro.
——–

Det är nu Gudamänniskan Kristus (Gud och människa förenade), som tillsammans med rövaren går till Paradiset. Han predikar där det glada budskapet om frihet för de fångna. Han predikar för dem som dött i förtröstan på den kommande Jesus. De får nu vetskap om fulla konsekvensen av sin förtröstan.

Det är nu Gudamänniskan Kristus, som går till dödsriket för att proklamera sin seger. De som tidigare dött och inte satt sin förtröstan till den kommande Jesus och hamnat i dödsriket, ska nu också få vetskap, om den fulla konsekvensen av sin otro.

Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i den enda personen Kristus) förenas i uppståndelsen, med sin jordiska kropp som får liv igen. Det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Inte bara en andlig uppståndelse. Ingen andlig pånyttfödelse av Jesus i dödsriket, till ett nytt andligt väsen, som inte funnits förut. Nej, det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Det är samme Jesus som kroppsligen dog, som nu kroppsligen uppstår igen, hela tiden andligt levande i gemenskap med Gud.
—–

Jesus som Kristus – Sann Gud och sann människa

En del vill göra en matematisk formel av 100 % Gud och 100 % människa (100 + 100 = 200) och menar att det inte går, eftersom Jesus då skulle vara två personer. De försöker hitta en ”rättare formel”, uppbygd på den låsta, strikta indelningen av människan i ande, själ och kropp. Med människoanden, som hela och egentliga personligheten.

De menar att Jesus är en tredjedel Gud och 2 tredjedelar människa. (33 % Gud, som ersatt människoanden och alltså utgör den egentliga personligheten, i en människokropp med själ – 67 % människa. Vilket skulle ge 100 % Jesus Kristus).

Ett sådant tänkesätt, är beträffande att Jesus inte dör andligen, utan att människans problem löses där i Hans jordiska kropp på korset, inne på rätt linje och spår. Men blir ändå vilseledande just genom fastlåsningen vid en strikt uppspaltning med anden som personligheten – jaget.

Vi behöver se helheten av både människoanden (hennes egna livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp) och Guds Ande som separat integrerade i hela människans väsen.

Hos Jesus blir då hela personligheten – jaget, bärare av människoande och Guds Ande, utan att det blir en formel 100 + 100 = 200 och två personligheter. Det är fullt möjligt med en personlighet av Sann Gud och sann människa. Om man inte är låst vid tanken av anden som personlighetens enda och hela säte.
——–

Vi behöver se helheten av ande, själ och kropp som hela personligheten, med människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp och Guds Ande, som separat åtskilda var för sig integrerade i helheten.

Då är Jesus Sann Gud kommen i sann människa. Då är Jesus Kristus. “ All (= Guds) fullhet lekamligen”.

”Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande.” (I Joh. 4: 2-3)

Försoningen i Jesu jordiska kropp mellan Gud och människa når sin klimax, när Han utropar min Gud varför har Du övergivigt mig. Trosförkunnelsen menar då att Han dör andligen och rent funktionellt skiljs från Fadern. Men det går inte in i Ordet och helhetsbilden av vad som sker.

Upplevelsen av avsaknaden av Guds härlighet sker där i Hans jordiska kropp. Men samtidigt är Gud i Kristus och försonar världen med sig själv. Hela tiden. Och Jesus är i sig själv, hela tiden sann Gud. Samtidigt som Han som sann människa och sann Gud samtidigt, oskyldig tar straffet för människans synd. Det är undret.
——-

Att Jesus skulle dött andligen, skilts från Gud och vara i behov av att bli född på nytt i dödsriket, upplöser och delar på Fadern och Sonen som är av evighet, evigt förenade i Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande.

Det är hela människan som Jesus räddar. Hela Hans känsloliv blir söndertrasat i ångest och smärta så Han svettas blod, där i Getsemane. I sin kärlek ger Han sig själv som ett blodsoffer på korset för människans synd och Gudsfrånvändhet och bringar försoning = vänskap mellan Gud och människa.

”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv – Han tillräknar inte människorna deras synder” (2 Kor.5: 17 – 21).

Den försoningen sker där i Jesu Jordiska kropp. Gud och människa förenade i Jesu inkarnerade jordiska kropp.

Där sker försoningen mellan Gud och människa och fullbordas på korset och inte vid senare tillfälle. Jesus uppfyller lagen i människans ställe. Oförtjänt tillräknas och tilldelas Han straffet för människans synd. Det straffet bär Han i sin jordiska kropp upp på korsets trä.

Oförtjänt av nåd, genom tro på vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och hjälplös förtröstan till offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, tillräknas människan så, därmed i sin ställföreträdare, Kristi rättfärdighet = ”Gudomlig himmelsk matematik”!

Ta vara på denna Guds mattematik och ”låt Dig försonas med GUD” (2 Kor. 5: 17 – 21)

HaFo